Jag har precis haft två dagar på en konferens om Sociala Medier. Oerhört inspirerande och lärande. Det har varit tillbakablickar historiskt, var vi står just nu och fantasieggande idéer om hur framtiden kan se ut. Det har verkligen satt igång många tankar i mitt huvud. Men det gjorde också att jag började leta efter en del saker på nätet. Det finns ett par saker som jag vill dela med mig av idag.
1 – Det här med Social Status
Det finns många olika verktyg som mäter din närvaro i Sociala Medier och som också kan se vilken påverkan du har. Idag räknar företag inte bara med EK, MK och HK (ekonomiskt kapital, materiellt kapital och humankapital), det räknas också med SK, det sociala kapitalet. Det handlar om påverkan, men också vår förmåga att ta till och ta vara på de resurser vi har runt omkring oss.
Förtroendekapitalet, eller din Digitala status – handlar om ditt rykte online och också de rekommendationer du får. För företag är det självklart viktigt att koppla ihop sig med individer som har rätt position. I bloggosfären har det varit tydligt och uttalat länge. Där förstår vi att en del bloggare blir sponsrade och får betalt för rekommendationer och refererande.
Även om vi t.ex. i en anställningsintervju påstår att vi känner den ena eller andra personen, kan vi idag få det konstaterat via våra digitala kontakter.
Jeff Hancock beskriver i sitt tal på Ted Talks om hur vi faktiskt ljuger dagligen. Men också att vi är sannare på nätet och framförallt i vår e-postkonversation än vad vi är i det personliga mötet. Faktum är att det finns undersökningar som visar att den personlighet vi visar på t.ex. Facebook, stämmer mycket väl överens med den bild som nära vänner har om oss. Så myten om att vi framhåller oss till det bättre, stämmer inte.
Dock är det viktigt att veta, att med det skrivna ordet och möjlighet till publicering så finns ju allt jag säger kvar, hur länge som helst. Det har en del fått känna av på olika sätt, när ett ord blir skrivet i affektion eller annat. Men ibland är det t.o.m. planerat och kan förändra uppfattningen hos den som läser det.
Nina Jansdotter är en flitig förespråkare för Facebook, som ofta blir citerad och får delta i soffprogram där hon framstår som en expert på Sociala Medier och främst då FB. Jag har som nästan 6,500 andra följt hennes inlägg under en längre tid. Tyvärr så har hon också fått ganska mycket följare som mer vill förstöra än lyssna och delta.
Men min reservation låg i en kommentar i ett flöde som gjorde mig förbryllad och tog bort den cred jag känt tidigare.
Om ni följer flödet ovan så kan ni se att Nina får betalt för att skriva inlägg på sin privata sida på Facebook. Plötsligt så blev inläggen inte lika mycket värda i min värld. Det är inte ett genuint intresse som driver henne, utan vinst. Jag hade accepterat om det vore på hennes professionella sida, men den har hon mer eller mindre lagt ner och hänvisar nu till sitt privata konto och ber nya följare att prenumerera på hennes inlägg.
Ninas Kloutscore är 75, det betyder att hon har riktigt stort inflytande. Jag blir lite förvirrad nu när jag vet att det finns någon annan som värdesätter hennes inlägg mer än hon själv, den som betalar.
2 – Det här med att dela med sig på nätet
En av de större debatterna om Sociala Medier handlar om att vara online och dela med sig eller ha en stor integritet och värna om sitt privatliv. För mig behöver det inte betyda det ena eller det andra. Men faktum är att vi med de nya digitala verktygen och sociala plattformarna förändrar, inte bara hur vi tar kontakt med varandra, utan också hur vi t.ex. handlar.
Fler och fler onlinetjänster kopplar ihop sina erbjudanden med våra Facebook- eller Twitterkonton. De får tillgång till vårt liv där, vilka kontakter vi har – och hoppas därmed att vi blir bra ambassadörer för just deras varumärke.
Men det går längre än så. Företagen är beredda att belöna oss för vårt arbete. Rekommenderar vi kan vi få rabattkuponger eller tjäna poäng som senare resulterar i någon form av fördel. Ibland agerar de t.o.m. innan vi ens har blivit bekanta och kund-leverantör.
Wrapp t.ex. är en svensk idé där du helt enkelt kan bjuda en kompis på en gåva genom att dela det på mottagarens Facebookvägg. Du kanske ger bort en fri träningsvecka hos något gym. Gymet vill ju ha fler som kommer och provtränar, någon blir alltid kvar. Som givare tjänar du poäng och kan snart kamma hem en del egna produkter och tjänster.
Men allt handlar om att du delar med dig. Ibland kanske du inte vill visa alla, bara några få inbjudna eller utvalda. Företagen förstår det här och vänder och vrider nu på problematiken för att hitta lösningar som blir win-win för alla. Med andra ord:
Hur kan vi underlätta och motivera till spridning och ändå se till att det är en bra upplevelse för användarna? Det är det om kommer att vara avgörande i framtiden.
Hur tänker du – hur kan du få dina kunder engagerade utan att skrämma bort dem?