Måste allt mätas? Jag menar, måste allt vara mätbart? Är det verkligen ända sättet att veta att vi gör saker bättre än tidigare? Eftersom jag själv är en utpräglad känslomänniska räcker det utmärkt med att det känns bättre. I affärsvärlden och skol- och idrottsvärlden också för den delen, verkar det krävas betydligt mer.

Debatten om betygens vara eller inte vara och från vilken årskurs vi måste veta vilken siffra eller bokstav en elev är vid ett givet tillfälle, gör det att de lär sig mer? Vad är det egentligen  som gör att vi lär oss? För att vi blir bedömda och får betyget, eller för något annat.

Vad motiveras du av?

Personligen tror jag att ”det beror på”. Ja, jag vet, tråkigt svar. Men det måste väl ändå vara individuellt. För den tävlingsinriktade som gärna vill vara bäst är det självklart att betygen är viktiga. Men för den med andra drivkrafter är det inte säkert att mätbara krav är motiverande alls – kanske t.o.m. kontraproduktiva.

Stundtals i mitt skolliv har betygen verkligen varit viktiga, för de gav mig en känsla av att betyda något, att kunna något, att vara en del av några få procent som kunde mer. Men det var känslan jag var ute efter.

När vi diskuterar målsättningar som är starkt förknippade med idrottsvärlden och även affärsvärlden så understryks det hela tiden att det ska vara mätbart och gärna tidsatt också. Det fungerar alltså för en del, men inte för alla.

Igår när jag skrev om att winners never quit and quitters never win – är det ett annat sätt att se på saken. Det handlar inte om att nå ett mätbart mål, men ändå gör det ju det. För min del gäller det 100 blogginlägg på 100 dagar. Och trots att jag motsätter mig en del av hysterin runt att ha mätbara mål triggas jag och går igång på dem jag också.

Mina mål är oftast mycket vaga. Jag vet någonstans ungefär hur jag vill ha det. Det jag vet är hur jag vill att det ska kännas när jag är där. Tillfredsställelsen, nöjdheten och det engelska ordet accomplishment får mig att må bra helt enkelt. Jag är ingen bra ”bocka av-are”. Ändå skriver jag listor mellan varven. Oftast för att jag ska komma ihåg. Tills jag inser att det bidrar till att jag blir mer effektiv och får betydligt mer gjort.

Engagemang och egen drivkraft

Som ni förstår är mitt förhållande till mätbara mål och jämförelser mycket ambivalent. Och nu när jag studerar på distans är mitt eget engagemang och drivkraft det enda som kan få mig att gå i mål. Därför har jag valt ämnen som berör mig, gör mig nyfiken och triggar min lust att läsa. Känslan jag får när jag vet mer och förstår ännu bättre.

Sociala Medier berör, det är därför vi delar med oss – men även här produceras fler och fler mätstockar. Senast såg jag LinkedIns nya verktyg: LinkedIn´s Content Marketing Score. Det gör mig nyfiken att förstå hur det fungerar, men mindre intresserad av att använda. Ändå kommer jag att göra det, för att kunna dela med mig av min kunskap, för det triggar mig. LinkedIn pratar om att innehållet ska vara effektivt. För mig är det motsägelsefullt. Men jag ger mig och hänger på trenden. Jag vill förstå hur mätbarhet kan utveckla – det motiverar mig!