Det känns som om det är nu det börjar. Mitt liv på andra sidan Atlanten. Nu som jag börjar få uppleva det som känns så avlägset och otillgängligt hemma i Sverige. Jag kom hit den 1 december, idag skriver vi 18 april – fyra och en halv månad. Tid som det har krävts för att komma på plats, hitta rutiner och inse att det är här jag bor nu och en ganska lång tid framöver. Ändå känns det som om det är semester.
Idag vaknar jag upp till den här utsikten:
Strax dags för frukost och utforska beachen. Det känns verkligen overkligt att befinna sig mitt på Ocean Drive på Miami Beach.
Förra helgen har ni redan hört om. När jag skriver det här sitter jag i ett flygplan på väg till Miami och Key West. Resor som från Sverige hade krävts månader att planera och jag nu kan bestämma mig för på en veckan när. Ett hotellrum går alltid att hitta och inrikesflyget är ganska billigt i USA. En helt ny värld har öppnat upp sig för mig. Jag är inte på semester, det här är mitt liv nu.
Många har bett mig skriva om mitt liv här borta, men jag har liksom inte sett att jag har haft något att skriva om. Men jag inser att från ett gråkallt Sverige så är det liv jag har fått tillgång till ett privilegium. Två till tre dagar i veckan spelar jag golf och ett par dagar i veckan tränar jag på YMCA. Mitt i livet har jag fått en chans att ta hand om mig själv. En restaurering inför ålderdomen kan man kanske säga.
Den här resan har vi dessutom förmånen att få dela med goda vänner som är här på besök. Visserligen har jag sagt till alla jag känner att de är varmt välkomna på besök. Samtidigt inser jag att ”alla” kommer inte att komma. Inte för att jag inte skulle ta emot dem med öppna dörrar, utan för att det inte stämmer i deras liv. Så de få som väljer att komma är extra varmt välkomna och uppskattade.
Just nu flyger ovanför tunga moln och det påstås att det ska åska i Miami. Men det känns inte som relevant, för jag är tämligen säker på att solen kommer att visa sin bästa sida för oss, om inte hela tiden så den mesta av tiden. Speciellt när vi sitter i vår hyrda Chevrolet Cab på väg till Key West. För vem kan ens föreställa sig att åka i en cab, med taket nedfällt på vägarna längs kusten i Florida utan strålande sol och vinden i håret.
Det här är min fantasi, jag vet ju inte om det blir så än. Men vad jag kan lova är att den här helgen kommer att fotograferas och dokumenteras flitigt vilket gör att bildbevis kommer, i lagom doser under de närmaste dagarna. För nu är det ju påsklov. Så även den mest plikttrogna kan säkert unna mig att skriva blogginlägg som är mindre yrkesmässiga och mer reflekterande och svävande än normalt.
Håll till godo.