Det är mer än lyxiga dagar här borta på andra sidan Atlanten. Jag både jobbar och pluggar samtidigt. Att kunna läsa online om det du intresserar dig för är iochförsig också en form av lyx. Att få använda hjärnan och ta in nytt med en blandning av att få bekräftat det jag redan kan är också lyx. Som det här med kroppsspråk kopplat till både hur du mår och känner dig men också till vad du får för resultat.
När du ska till ett viktigt kundmöte (jodå, alla kundmöten är viktiga) eller presentera något för möjliga investerar eller kanske ha en presentation inför en större grupp åhörare, kan det behövas en extra portion av självförtroende. Faktum är att du bara genom ditt kroppsspråk kan påverka hur du känner dig precis innan du kliver in i den specifika situationen.
Alldeles nyligen såg jag den här videon med professor Deborah Gruenfeld from Stanford Graduate Scholl of Business, som på ett enkelt sätt demonstrerar det jag också brukar föreläsa om. Det känns skönt att få det bekräftat från så välrenommerade källor.
Det både hon och jag säger är att din kroppshållning inte bara reflekterar utåt vilken självkänsla du har, utan också skickar signaler inåt. Om du behöver mer självförtroende måste du se till att din hjärna får de rätta signalerna. Du kan inte skicka ett budskap med din kropp och en annan med dina ord. Behöver du säga saker med emfas behöver du både tro på innehållet men också på dig själv.
Sitt upp på stolen!
Kommer du ihåg när dina föräldrar sa åt dig att räta på dig när du satt på stolen som en säck potatis. Det kanske var viktigare än vad du trodde då och kanske viktigare än vad du tror än idag. Personer med högre status och åtminstone synligt självförtroende tar upp mer plats och gör det helt naturligt.
Du kan se chefer sitta med händerna knäppta bakom nacken men sällan en medarbetare som sitter på andra sidan skrivbordet och vet med sig att det är en bedömning som ska ske. En person som har lägre status använder kroppen för att visa sina rank. Inte för att trycka ner sig själv så mycket som för att tala om att jag är inte här för att bråka. Kroppsspråket är där för att vi lättare ska kunna vara sociala.
Öva på samma övning som filmen visar – sätt dig tillbakalutad och lägg armarna bakom huvudet och benen brett isär. Säg sedan att du är värdelös och att det inte finns någon anledning att lyssna på dig. Känns det trovärdigt?
När du ska gå in på det där mötet eller göra den där presentationen. Ställ dig utanför först, sträck på dig, lyft på hakan (lagom mycket), dra in magen och ta några djupa andetag, tänk snälla tankar och du ska se att adrenalinet snart jobbar för dig istället för emot dig.
På en talarutbildning för ett tag sedan fick jag höra att kroppsspråket inte har så stor betydelse. Märkligt. Det fick mig att fundera över hur dessa herrar såg på kommunikation…
Jag är helt inne på ditt spår. Tack för videotipset!
Märkligt – det har väl de flesta utbildare i kommunikation varit överens om länge. Däremot har jag fått en del indikationer att orden har större betydelse än vi ibland vill erkänna. Det är svårt att vara trovärdig och stå och säga att du är såååå glaaad att få vara just här, med armarna i kors, stor suck mitt i meningen och ingen ögonkontakt. Tja… synd att jag inte kan visa vad jag menar – för då, skulle du verkligen förstå. 🙂