En kort reflektion från vardagen. Jag har haft flera diskussioner sedan jag kom hem till Sverige tidigare i veckan om hur vi kommunicerar och uttrycker oss på Sociala Medier. Min teori att det inte är så stor skillnad mot hur vi kommunicerar i riktiga livet blir mer och mer accepterad.
Idag har jag bakat lussebullar och självklart tog jag både ett och två kort med mobilen på mitt bullbak. Jag har ännu inte publicerat något på Instagram eller Facebook, men visst: jag har tänkt tanken. Luciadagen som det är och allt. Då slog det mig att alla bilder på alla fantastiska sillinläggningar, ljusslingor och allt hemmagjort julgodis bidrar till julstressen.
I riktiga livet går samma stress – additionsstressen, att uppleva i t.ex. fikarummet på jobbet. När jag sitter och lyssnar hör jag en som har gjort klart köttbullarna, någon annan har redan köpt alla julklappar och en tredje har sytt nya julgardiner. Vad jag hör är att alla gör allting och är i stort sett klara, och jag som BARA har bakat lussebullar.
Hur lyssnar du och vad berättar du? Berättar du för att känna att du också har gjort och åtminstone är lite bra, eller berättar du för … vaddå? Jag är nyfiken – hur tänker du?