Igår när mannen kom hem efter ett par dagars jobb på annan ort satt vi på altanen i det varma vårvädret (28°C) och pratade om det som hade hänt de sista dagarna och om allt som rör sig i våra huvuden. Efter drygt 30 år tillsammans är det rätt lätt att både låta samtalet strömma och njuta av tystnaden, men den här kvällen pratade vi mycket.

Vi talade om ledarskap, eller kanske snarare om avsaknaden av ledarskap, och vi talade om att ta chansen när man får den och vi talade om… allt möjligt. Men framförallt kom vi in på Facebook utifrån mitt inlägg igår om att INTE ta bort dina befintliga kontakter. För företag är det ju självsanerande. De som inte interagerar med er Facebooksida kommer inte att se mycket av det ni publicerar och det har ni ingen eller liten chans att påverka.

Tillbaka till Facebook och att vara eller inte vara…

När jag föreläser om Sociala Medier säger jag aldrig att någon måste vara med ”annars är ni ju d…a i h…et”. Jag säger aldrig att ALLA är med och jag säger aldrig att det är det bästa som finns. Men jag förklarar vilka fördelar det kan vara och jag berättar om några av mina vänner som har gått från att vara totalt anti till att riktigt uppskatta möjligheten att vara med i det digitala samtalet.

Vi är alla olika

Det är inte så konstigt att många ändå upplever att det är dravel och varför ska jag veta vad Kalle Karlsson åt till middag för. Vi är nämligen olika, även när vi samtalar ansikte mot ansikte. Jag har haft vänner i mitt liv som jag har vetat väldigt lite om, för de av naturen har svårt att dela med sig. Ni vet: ”Det har ingen annan med att göra”. Har man den inställningen är det ganska naturligt att man också ogillar när andra berättar om höger och vänster och upp och ner, utan urskiljning.

Sanningen att säga så är några av de mindre talföra vännerna inte så nära vänner längre. Eftersom jag av naturen är pratsam tyckte jag från min synvinkel att det var enkelspårigt och inte så givande. Med det sagt, jag förstår att vi inte tycker att alla på vår Facebooklista ger det jag skulle vilja ha. Men jag har ju inte sagt upp bekantskapen med vännerna i riktiga livet, vi bara träffas lite mer sällan.

Jag förstår inte varför så många fortfarande gör så stor skillnad på irl och url. Dvs i riktiga livet och livet på nätet. Vårt beteende är detsamma och våra drivkrafter och behov styr hur vi agerar även här. Sen finns det en del som är ganska omogna i sitt digitala liv, som tror att det är annorlunda och därför inte följer nätiketten, dvs de oskrivna regler som vi som har varit med ett tag använder oss av.

För dålig kunskap

Det syns även på företags Facebooksidor. Jag följer/gillar ett företag som jag nästan blir upprörd över varje gång jag ser en uppdatering. För det är verkligen inte så en Facebooksida ska användas. Det är alldeles för långa texter, särskrivningar i var och varannan uppdatering, för få bilder och t.o..m. ibland hänvisningar till andra webbsidor, men inte länkade. Okunskap helt enkelt. Men vi lär oss, steg för steg.

Efter mina föreläsningar där jag har haft publik som stolta har varit anhängare av ”våga vägra Facebook” får jag nästan alltid någon att konvertera. Jag har inte bett om det och jag försöker inte övertala någon. Det gäller bara att förstå varför och hur, då blir det svårt att bortse från fördelarna.

Jag tänker fortsätta att nätvandra, vara där ute och se vad som pågår, både bra och dåligt. Istället för att nattvandra och vara en förebild på gatan kan jag vara en förebild på nätet. Det är så vi hyfsar debatten, delar med oss av det som är värdefullt, inspirerar och utbildar varandra och håller oss uppdaterad om dem som vi bryr oss om.

Välkommen till min värld.