Ju mer vi är ute på Sociala Medier, läser, delar, upprörs, inspireras och förundras, ju mer inser vi att det finns ingen integritet längre. Eller åtminstone väldigt lite. Privata inställningar, lösenord och säkerhetsåtgärder kommer till korta. Å ena sidan i efterdyningarna av terrorattacker tycker vi att det är bra, å andra sidan är vi måna om vår egen privata sfär.
Ni har säkert precis som jag sett You Tube-videor som visar en person som tror att hen är ensam, bli filmad i smyg. Hen kanske sjunger, dansar eller på annat sätt beter sig som vi sällan gör när någon tittar på. När de upptäcker att de är iakttagna och därtill filmade slutar de genast med det de gjorde. Känslan av skam och förnedring är påtaglig av ansiktsuttrycken att döma. Det är en känsla av att det här är något jag bara gör när jag är ensam.
Jag menar visst är det fler än jag som har sagt: ”det gör inget om de övervakar mig, för jag har inget att dölja”. Underförstått att det bara är de som är involverade i olagliga handlingar som har något att vara rädda för. Som om världen bara består av två typer av människor, de goda och de onda.
De goda använder Internet för att leta efter recept, kolla när barnen har träningstid och boka flygresor och hotell för semestern. De onda konspirerar mot länder och planerar terrorattacker och bombningar av flygplan.
Beteenden förändras under övervakning
Men jag har börjat omvärdera mitt sätt att se på övervakning och integritet. Jag har funderat, läst och intresserat mig för frågan. Tänk efter själva. Vad händer med ditt beteende om du vet att du är övervakad? Ställ dig själv frågan hur du agerar när du vet att du snart kommer att möta en trafikkamera? Är det fler än jag som blir lättare på gaspedalen längs vägar som är kameraövervakade?
I det läget är det förstås en bra sak. Det är klart att vi vill ha större säkerhet i trafiken. Men vad jag menar är att det kanske inte bara skapar ett säkrare samhälle med mer rigorös övervakning. Det skapar också individer som är så ofarliga att de är på väg att bli ointressanta. Jag vet att det är en utmanande tanke. Häng med i mitt resonemang.
Eric Schmidt, fd. VD på Google sa i en intervju angående hur Google orsakar kränkningar av privatlivet: ”Om du gör något som du inte vill att andra ska veta, kanske du inte borde göra det i första hand.” Hur mycket vi än vill tro på att vi inte har något att dölja så gör de flesta av oss ganska mycket för att skydda vårt privatliv. Så även Eric Schmidt. Förutom lösenord på våra e-postkonton och Sociala Medie-inloggningar har vi lås på toaletten. Vi ser till att hindra andra personer från att komma innanför vår mest privata sfär.
Samma Eric Schmidt förbjöd sina anställda att svara på frågor från onlinetidningen CNET som hade publicerat en artikel om Schmidt, privat information som de hittat uteslutande genom Googlesökningar. Precis som Mark Zuckerberg inte bara köpte ett nytt hus, utan också de omkringliggande fastigheterna för att skydda sin privata sfär, vaktar vi vår integritet så gott det går.
Jag menar om du nu är så öppen med allt som du gör, skriver, tänker och tycker – vore det ok att dela med dig av lösenorden till alla, och jag menar alla dina e-postkonton, inloggningar och annat, för att du vet att du inte gjort något olagligt? Skulle du vilja att jag när som helst kunde gå in och kolla dina mail, läsa vad du skrivit, kolla dina bankkonton och ta del av konversationen med älsklingen via messenger?
Utrymme att tänka fritt
Jag vet att jag tidigare har sagt att som sociala varelser har vi ett behov av att ingå i ett sammanhang, få erkännande och uppskattning. Det är därför vi frivilligt väljer att publicera privata saker på nätet. Men, det är lika viktigt för oss att ha ett utrymme där vi kan vara helt fria från uppvaktning, bevakning och dömande ögon. Det är inte bara terrorister och brottslingar som har något att dölja. Vi har alla något att dölja. Det finns saker som vi tänker och tycker som vi bevarar i vårt innersta. Vi har alla någon gång gjort saker som vi ångrar.
Anledningen till att vi är så noga med vår integritet är att vårt beteende ändras dramatiskt när vi vet att vi är övervakade. Bara tanken att vi kan uppfattas som rasister eller andra -ister gör att vi tvekar att publicera åsikter eller tankar som vi har. Antalet val av hur vi agerar minskar drastiskt under övervakning. Att undvika skam är en stark mänsklig drivkraft.
Diktaturer har i alla tider utnyttjat rädslan att bli ertappad att göra något vi vet att vi inte borde, med hjälp av informanter, övervakningskameror och militära eller polisiära krafter. Vi behöver inte ens bli övervakade hela tiden för att ändra vårt beteende. Bara vetskapen om att jag kanske är övervakad gör att jag blir mer benägen att följa regler och lagar.
Religionen är en stark kraft av övervakning. Att det finns en allsmäktiga gud som alltid ser vad du gör och räknar dina synder till döddagar påverkar troendes beteenden, oavsett om du är kristen, buddist eller muslim. Det du gör, avgör om du kommer till himmel eller helvete. Ett samhälle där människor ständigt övervakas är ett samhälle som föder lydnad och underkastelse.
Vi måste ha utrymme att tänka, resonera och interagera utan andras ögon på oss. Det är när vi delar tankar som kreativitet uppstår, nya idéer föds och utveckling kan ske. Mänsklig frihet handlar om att våga vara den jag är, tycka det jag vill och välja när jag vill uttrycka min åsikt.
Det är i mina ögon fel att tro att det bara är människor som gör dåliga saker som har något att dölja. Underförstått att dåliga saker är kriminella handlingar som vi alla är överens om som dåliga. Men vi vet inte när de som övervakar våra handlingar ändrar uppfattning om vad som är dåliga handlingar.
Vi måste våga utmana makten
Om det bara är ”de dåliga” som utmanar makten, var är vi på väg då? Kanske du inte vill opponera dig mot den samhällsordning som råder idag, men en dag kanske du vill. Ett fritt samhälle bedöms inte på hur de behandlar sina goda, lydiga medborgare utan hur de behandlar sina oliktänkande.
[Tweet ”Ett fritt samhälle bedöms inte på hur de behandlar sina goda, lydiga medborgare utan hur de behandlar sina oliktänkande.”]
Jag är noga med vad jag publicerar, jag är noga med hur jag uppfattas – men jag är också medveten om att jag inte alltid kan ha full kontroll. Nej, jag vill inte bli övervakad hela tiden. Jag vill inte ens bli övervakad ibland. Men jag förstår att det krävs övervakning när den är befogad, vem som nu har makten att avgöra det. Kanske är det Löfvén – med tanke på dagens presskonferens.