Stopp och belägg! Tänk att det kan vara så stor skillnad, hur den unga generationen och min generation uppfattar kanaler som Facebook. I förra veckan när jag var moderator på högskolan och vi diskuterade vad studenter behöver göra för att lättare komma ut på arbetsmarknaden kom självklart frågan om hur de presenterar sig själva på Sociala Medier upp. Och igår hade jag diskussion igen, med min 18-åriga son, som ska ha en muntlig presentation på sin utbildning, om Sociala Medier. Och gemensamt är att de tycker att vad som sägs där, och vilka bilder som ligger där är privata, och borde inte påverka andras syn på hur de är som medarbetare och anställda. Förstår de inte bättre, eller är det vi andra som har fel?
Varumärken på Sociala Medier
Många företag tycks tro att det räcker att finnas med på de Sociala kanalerna och sen tro att det bara är att håva in framgångar. De upplever ju självklart snart att det inte ger något resultat och knäpper igen säcken med kommentaren: ”Det här fungerar ju inte alls!” Av någon anledning har de nämligen fått uppfattningen att det ska gå lätt och snabbt, förutom att det inte kostar något förstås. För visst vill alla hoppa i en Social Mediapool, simma några längder om allt är att starta en profil och skicka ut ett meddelande att nu är vi här och vänta på följare.
Jag säger det igen, Social Medienärvaro kräver engagemang och involvering. Du måste helt enkelt vara social, vilket betyder att du måste föra en konversation med dina anhängare. Sociala mediers själ och hjärta handlar om att dela med sig. Och så är det förstås på den privata sidan också. Men den bygger också varumärke. Och ja visst, det är en privat kanal – dvs. att många väljer att dela den med sina faktiska vänner. Men den är också publik.
Många företag ställer idag krav på att du ska ha Social kompetens. Den kompetensen brukar visa sig bäst när du är privat. Så om jag som arbetsgivare söker just det, var letar jag efter ledtrådar då? Diskussionen på högskolan gick ända till foton från fester och berusade personer. Och visst har alla rätt att bli berusad – ibland… För som arbetsgivare funderar jag nog både en och två gånger om jag får uppfattningen att den här individen är full, kalasfull, helg efter helg efter helg efter… Oavsett hur kompetent individen är på arbetsuppgifterna, enligt CV och tidigare erfarenheter.
Att vara en god ambassadör
Min sons facebook blev ”facerapat” – dvs. någon av hans kompisar gick in på hans sida och skrev i hans namn. Det var minst sagt otrevligt. Men ungdomarna rycker på axlarna och säger: ”Äh, det skrattar vi åt, alla gör så!” Personligen skulle jag bli oxtokig om någon skrev i mitt namn, med ett språk jag aldrig skulle använda, på ett högst osmakligt sätt. Jag är mer rädd än så om mitt varumärke. För alla som ser kanske inte förstår att det är någon som har kul på någon annans bekostnad.
Högst upp på varje profil går det att se var varje person arbetar just nu. Jag lovar att den arbetsgivaren inte vill bli förknippad med uttalanden som kommer från kompisar som ska vara roliga. Det har redan hänt att folk har blivit uppsagda för kommentarer på Facebook. Var och en är juridiskt ansvarig för sina publiceringar. Ta ansvar för dina du också!