Jag läste en tråd på Facebook i morse om digitala klasskillnader. Uppenbarligen fanns det olika åsikter om vad det egentligen är, men den generella förklaringen var att kan du för lite om datorer och Internet så har du också svårare att både få jobb och hänga med socialt. Det fick mig att tänka…

Vad och hur använder jag Internet

Det finns massor av saker som jag gör online och via Internet. Mycket av mitt liv har med nätet att göra på det ena eller andra sättet. Vad jag bl.a. gör är att:

studera online
jobba på distans
boka resor och hotellrum
lösa problem
leta recept
kolla översättningar
leta bilder på t.ex. fåglar och ormar för att lära mig om naturen här i SC
vårda mitt varumärke
utbilda andra
dela information
ta del av information
nätverka
hålla kontakt
hålla mig uppdaterad
omvärldsbevaka
köpa allt möjligt från böcker till vin till hudvård
spela spel
titta på TV
titta på film
lyssna på musik
ladda ner ljudböcker
kolla vädret

Listan kan göras hur lång som helst. Helt klart är att livet skulle se betydligt annorlunda ut om jag inte höll mig vän med Internet. Men det mest tragiska som den här skillnaden har gjort i mitt liv är att jag har förlorat vänner. Nej, inte som ni tror, för att någon av oss har publicerat saker som har upprört. Nej, för att vänner har valt att stå utanför den digitala världen och därmed har jag förlorat dem ur mitt sikte.

Att välja att stå utanför kan få konsekvenser

Människor som väljer att stå utanför har säkert ett lika rikt liv som vem som helst annars. Men för oss som ständigt nätverkar och håller kontakt med våra vänner via nätet, vi glömmer er andra. Bjuder vi in till en AW så gör vi det via nätet. Att också göra det via snigelposten eller komma ihåg vem vi måste skicka meddelandet till på annat sätt… jag är ledsen.

Många gånger har jag också haft möten som aldrig skulle ha skett utan digital kommunikation – som när jag ropade ut på Facebook att jag ville ha lunchsällskap och en bekant från en utbildning svarade på ropet – en person som jag aldrig annars hade ringt och frågat. Men vilken fantastiskt trevlig lunch vi fick.

Upprop efter skjuts, studentboende, tips på sevärdheter och frågor som andra kan svara på… Den digitala världen är en tillgång. Och idag har vi den i vår ficka med oss var vi än går.

Den outtalade nätiketten styr

Det krävs dock att vi lär oss hur. Ju fler som har varit länge online och det kommer någon oborstad nykomling, som inte ännu har lärt sig hur (nätiketten) – vi blir lite irriterade och pekar gärna hur det ska vara. Precis som i vanliga livet. ”Så där kan du ju inte göra…” Det finns sociala koder och uppförandekutym som de flesta av oss spelar efter.

Det är ok att inte vara som alla andra – men risken är att ”alla andra” till slut struntar i den personen. Det blir bara för jobbigt att se alla inlägg som alltid har stor bokstav, eller att ständigt ta emot en ström av uppdateringar och inlägg som blir alldeles för många, eller… ni vet vad jag menar. Här, på Internet, är det lättare att välja bort. Vi behöver inte möta den ”jobbiga personen” öga mot öga, utan kan bara blockera eller ta bort genom ett enkelt fingertryck.

Om vi behöver utbildning i hur vi beter oss digitalt? Kanske, men framförallt behöver vi vara där, se och lyssna och lära. Det är fortfarande alldeles för många som tror sig veta vad det är men har valt att stå utanför. Och Ja, de kommer att hamna på efterkälken.