Jag kommer ihåg i början av min karriär som egenföretagare hur jag sprang på alla möjliga nätverksträffar, workshops, seminarier och nyföretagarinformationer. Om och om igen hörde jag i stort sett samma information. På något sätt trodde jag att det skulle ske av sig själv bara jag visste vad jag borde göra. Till slut var det sällan någon ny information som jag fick med mig. Men jag väntade hela tiden på den där grejen, den där saken som skulle göra skillnad.
Kanske det också handlade om att om jag hade en kalender som var fulltecknad med ”möten” så gjorde jag ju också business. En full kalender måste ju betyda att jag var viktig och bedrev verksamhet. Så fel jag hade och så lätt det är att lura sig själv.
[Tweet ”En full kalender måste betyda att jag är viktig, eller?”]
Historien upprepar sig
Av någon anledning har jag hamnat i samma fälla igen. 15 år senare i en helt ny situation så upprepar jag mina misstag fast på nya sätt. Idag är det webbinars, podcasts och nedladdningsbara lathundar med samma budskap i olika förpackningar som jag ständigt suktar efter. Grejen är ju att jag vet ju egentligen redan allt. Dessutom är jag i många fall bättre uppdaterad än en del av det material jag tar del av.
Jag vet vad jag behöver göra och jag vet också hur jag ska göra. Ändå så infinner sig osäkerheten mellan varven.
Så är det att vara småföretagare. Vi har inte någon att bolla utkast och idéer med. Vi har inga vecko- eller månadsmöten där framgång, motgång och omgångar av korrektur diskuteras och bearbetas. Vi måste vara oss själva närmast både när det gäller tilltro till vad vi kan och att det vi levererar har tillräckligt bra kvalitet – utan fem korrekturvändor till kollegor först.
Utan alla dessa möten har vi heller ingen som ställer krav på deadline. När ska den eller den idéen vara klar för lansering? Det är lätt att allt rinner ut i sanden. Jag misstänker att det finns massor av goda intentioner och påbörjade projekt i byrålådorna och arkivmapparna på datorn.
Vi vill alldeles för mycket
Det lätt att vi vill för mycket. Vi har så många bra idéer att det är ogenomförbart att ta tag i alla. Prioritering borde vara vårt förnamn, men oftast handlar det om att genomföra det som är närmast framför näsan och sällan om det som vi behöver längre fram – tiden finns liksom inte.
Om dessutom idéerna vi har inte ligger inom vår kärnkompetens och det vi faktiskt levererar till kund, ja då är det farligt nära att det bara blir en skrivbordsprodukt eller en idé i bakhuvudet.
Det är svårt att vara både ekonomiansvarig, marknadschef, VD och produktionsstrateg samtidig som jag är receptionist, lokalvårdare och HR-avdelning. När ska vi liksom hinna leverera våra tjänster och produkter?
[Tweet ”Prioritera det du schemalagt eller schemalägg det du prioriterat?”]
Är det dags att ta hjälp?
Kanske är det därför vi behöver ta hjälp. För mig var första steget att ta hjälp med ekonomin. Det är väl först nu jag känner att det fungerar som det borde ha fungerat sen början. Jag bara vidarebefordrar kvitton och fakturor direkt till min leverantör. En gång varje månad och varje kvartal blir det en grundligare genomgång. Det passar mig som hand i handsken. Därför borde det vara enkelt för mig att fokusera på det jag kan bäst – att kommunicera.
Men kanalerna är så många att jag har svårt att välja. Hur är det då för mina kunder undrar jag. För om jag har svårt att välja, prioritera och sedan konsekvent genomföra mitt åtagande, hur ska det då vara för den som inte är lika insatt som jag är?
Som entreprenör är ju tyvärr min fördel också min nackdel. Jag ser möjligheter och vill gärna prova på. Dessutom är entreprenörer sällan förvaltare – när saker och ting är på plats vill vi gärna gå vidare. Prova nya möjligheter, verktyg och variationer. Men så fungerar sällan företagsvärlden. Där är igenkännandet A och O. Kunden förväntar sig att få en sak och blir besviken om förändringarna är allt för stora. Det måste gå att känna igen sen sist.
Jo, jag kommer att fortsätta att blogga, dela med mig av insikter och kunskap om kommunikation, i riktiga livet och online, som individ och som företag. Men jag är bra sugen att ta det ett steg till. Jag vill börja med en Podcast. Jag vill skapa ljud av mina tankar också. Vad säger ni? Ska jag ta språnget?
PS – under tiden kan ni ta hjälp av mig med era Sociala Medieengagemang, nyhetsbrev och ert bloggande – DS