Ibland verkar det som om flera ämnen runt omkring dig flyter samman. Saker som från början inte har det minsta med varandra att göra, men när du tittar tillbaka så kan du ändå se ett samband. Så här på en kortsemester på ljuvliga Isle of Palms strax utanför Chareston i South Carolina har jag haft tillfälle att reflektera. Det är tre saker som blandas till en helhet i mitt huvud.
Först – memorial day och firande av olika högtider.
Faktum är att det första kända firandet av Memorial Day inträffade här i Charleston redan 1865 – då frigivna slavar hedrade stupade soldater som dog för deras skull i inbördeskriget. Som många nationella högtider, oavsett om det är i USA eller Sverige så glömmer vi så småningom bort varför vi firar den ena heller andra helgen. Det är ingen religiös högtid, men det verkar ändå som om just de kristna är mer angelägna om att komma ihåg varför just den här helgen är viktig.
För oss som är nyinflyttade i landet och har liten eller ingen förankring till Amerikas historia är det bara en skön helg att vara extra ledig. Många verkar dela vår längtan efter en skön helg vid stranden – men framförallt behöver jag reflektera över vad historien här i Charleston betyder för så många, en hamn där många slavar för första gången klev i land på amerikansk mark.
Sen – hur en uppdatering på FB kan skapa så mycket känslor
För att också behålla närheten till min hemstad är jag med i en grupp som heter Carlsson på Kajen. En av stadens nöjesentreprenörer öppnar varje sommar ett café och ett galleri nere vid hamnen där båtar till våra badöar lägger till för våra solsuktande invånare. Som Västeråsare är vi rätt stolta och glada över att staden äntligen börjar inse värdet av att vara en Mälarstad och alla öar som vi har tillgång till.
En gäst i staden och hos Carlsson på Kajen hade en helt annan uppfattning, och skapade en tråd av kommentarer som var både förnärmade och också aggressiva och upprörda. Själv gjorde jag en kommentar om hur jag tyckte synd om personen som gjorde inlägget för att hen skulle må bättre om hon kunde se skönheten även i Mälaren.
Hur som helst, kommentarerna flödet från smått till stort och också till ganska fula kommentarer. Sen blev det kommentarer om kommentarerna – i ett enda långt meningslöst pajkastande. Men… jag funderar på hur alla som läser det de ser i orden tolkar saker och ting och utifrån det sedan gör sin egen bedömning om vem som har rätt och vem som har klivit i klaveret. Vi gör det alla utifrån vår egen synvinkel. Vi vill ju gärna tro att det vi själva vet, kan eller tror är rätt.
Till sist – hur en FB-sida och en hashtag skapar dialog och diskussion långt utanför gränserna
Hashtaggen #mystealthyfreedom började som ett upprop av journalisten Masih Alinejad som numer bor i London – när hon startade en FB-sida med samma namn som ett sätt att göra uppror i smyg. Hon fotograferade sig själv utan sjal när hon körde bil i Iran och lade ut på nätet och sa att det var hennes lilla protest i smyg och vips började fler och fler lägga upp sina bilder av uppror i smyg.
Men, det har också pågått en debatt i Sverige om varför kvinnor med slöjor i Sverige inte för en dag kan uppmärksamma sina iranska systrars kamp och också välja bort slöjan. Det har gått så långt att kvinnor med slöja i Sverige blivit attackerade och fått sin slöja bortriven. Självklart ska aldrig någon bli angripen, oavsett om hen väljer det ena eller andra.
Vad jag menar är – oavsett var vi befinner oss geografiskt, kulturellt eller religiöst utgår vi alltid från att det vi själva anser vara sanning och rätt borde andra också förstå och anamma.
Ibland önskar jag att vi kunde behålla vår naiva, okomplicerade hållning som vi hade när vi var små. Den där känslan av att alltid vara här och nu och det som är mest intressant är det vi ser. Självklart förstår jag att det är ett omöjligt sätt att styra ett land, ett företag eller en familj för den delen. Men lite mer förtröstan över att allt inte är som det ser ut vid första anblick och att de allra flesta vill bara väl – bara på ett annat sätt.
