Jag tror att det är under Idrottsgalan som jag gråter för hela året – då verkar alla tårar jag har komma i ett enda flöde – kranen står på för fullt och jag tokbölar helt enkelt. När jag berättar för min omgivning att jag gråter på Idrottsgalan brukar jag mest få konstiga blickar, men en och annan förstå precis vad jag menar. Det är något som berör med bra prestationer. Framförallt berörs jag av ödmjukheten som en del (långt ifrån alla) alltid generöst delar med sig av.
Beröra – Behaga och Bevisa
Att beröra är en av tre saker som den klassiska retoriken framhåller som ett medel att övertyga. Och nog övertygar alla idrottsmän och -kvinnor mig. De övertygar mig om att de har gjort en enastående prestation, de övertygar mig om att de är värda extra uppmärksamhet och beröm. De övertygar mig om att de har gjort allt det där bara ett fåtal är beredda att göra. De övertygar mig om att de är övernaturliga. Kanske jag helt enkelt gråter för att jag vet att jag är allt annat än allt det jag just räknat upp. Jag har aldrig gjort en enastående prestation, jag tror inte att jag är värd extra uppmärksamhet och beröm, jag gör sällan mer än vad andra också är beredda att göra och jag är definitivt inte övernaturlig. Är det något att gråta över?
Men genom att beröra mig inspirerar de mig också. Jag kanske inte behöver bli uppmärksammad på Idrottsgalan, men visst blir jag uppmärksammad mellan varven. Som när ett mail dimper ner i inkorgen och berättar hur jag i en föreläsning har påverkat och inspirerat en åhörare. Eller att jag faktiskt driver Nordinspire Communication och har gjort sedan 1998 – att driva eget som än så länge ett fåtal är beredda att göra. Ibland kan jag t.o.m. känna mig lite övernaturlig – ni vet när den där känslan smyger på en, när du litar på din intuition och signaler som kroppen plockar upp. Sublima, svåra att ta på, men ändå närvarande.
Internatkurs i Presentationsteknik – utomlands
Jag blir helt enkelt inspirerad av Idrottsgalan att även det här året göra makalösa saker. Slänga mig in i vad som till början kan kännas omöjligt men som när jag börjar bita av det bit för bit visar sig vara, inte bara tuggbart utan också lättsmält. Det här året kommer det att hända massor – vi är dubbelt så många i organisationen, kanske vi blir ännu fler när vi nu har tagit steget?! Men framförallt kommer vi att erbjuda en del nya koncept – vad säger ni om en kurs i presentationsteknik, på internat – utomlands? Är det någon som vill följa med – ta utmaningen och bli övertygande och berömvärd…? Jag visste väl det, vi ses.