”Bara ett bra slag, snälla bara en enda gång ett riktigt bra slag.”

Jag tror ju att jag programmerar mig rätt, men uppenbarligen inte. Idag gick allt sämre än sämst. Det kan ju tyckas att golfbanan bara är en lekplats för vuxna och ett spel. Må så vara, men det är extremt intressant att försöka förstå hur min mentala status kan påverka det här spelet så totalt.

De sista gångerna jag har varit ute på golfbanan har det verkligen varit katastrof när det gäller mitt spel (jodå, jag förstår att det finns katastrofer och katastrofer och det här borde inte räknas dit). Det är nästan så att jag inte träffar bollen. Ändå tror jag att jag fokuserar på rätt saker.

• Titta på bollen
• Håll huvudet nere och still
• Låt klubban göra jobbet

Ni vet, positiva och enklar instruktioner – borde man kunna tycka. Uppenbarligen ligger de negativa tankarna, frustrationen och tvivlet i det undermedvetna och påverkar betydligt mer än det jag försöker peppa mitt sinne med. Det hjälper inte att alla säger att vi alla har våra dagar. Det är oerhört frustrerande.

Samtidigt vet jag hur viktigt det är att jag har rätt attityd när jag ska äntra scen inför en viktig presentation. Det är mitt rätta element. Hur viktigt det är att jag känner att jag äger ämnet är något jag alltid fokuserar på och lär ut. De gånger jag låtit mig påverkas för mycket av mina åhörare, jag kanske sätter de alldeles för mycket på en piedestal, gör jag aldrig lika bra ifrån mig.

Men de gånger jag vet att idag:

• kan jag ämnet
• är jag pigg och utvilad
• är jag påläst
• är mina bilder kanon…

då ni… då gör jag bra ifrån mig. Så… tillbaka till ruta 1, vad behöver jag göra för att sätta mig i samma sinnesstämning som inför en viktig presentation när jag går ut på golfbanan? Framförallt behöver jag öva och öva och öva. Både på att slå till bollen, men också på det mentala. På att släppa alla tankar och lita på att kroppen vet vad den ska göra.

”Jag är inte rädd, jag kan flyga!”