Blev riktigt glad idag när jag fick en tidning i brevlådan. Inte vilken tidning som helst utan Allt om tidskrifter.

Jag hade nästan glömt bort det – tills jag såg den lilla rubriken till vänster: 12 Bylinebilder – Expertens dom. Och Experten det är jag. För en tid sedan blev jag via Skype intervjuad om det går att läsa av kroppsspråk även på bylinebilder, eller bilder överhuvudtaget. Och visst går det att göra det. Visserligen förlorar vi en del av de signaler som kompletterar kroppsspråket som små stön och hur vi andas eller liknande. Men varje bild skickar någon form av signal. Värt att tänka på när vi använder bilder som på något sätt presenterar oss.

Sagt och gjort, via mail kom en hel hög med bylinebilder som jag inte fick veta något om, utan skulle objektivt göra en bedömning av och dessutom ge mig på en vild gissning vilken sorts tidning de representerade. När jag väl öppnade tidningen som hamnat i brevinkastet – gissa om jag blev häpen när jag insåg att det var en flera uppslag stor artikel med varje fotografi kommenterat var och ett för sig, enligt mina uttalanden.

Jag har visserligen blivit intervjuad förr om både kroppsspråk och retorik och varumärken, men det här kändes extra roligt med tanke på vilken tidning det publicerades i. Och dessutom att bli beskriven som expert. Jag var nyligen med i en diskussion på LinkedIn som just diskuterade när det är ok att kalla sig expert och jag kan tala om att åsikterna gick isär rejält.

I min värld så handlar det om vad jag uppfattas som i ögonen på andra. Det är svårt att själv hävda sin expertis. Men det är kanske dags att jag sticker ut och kallar mig expert nu – för det är ju faktiskt någon annan som har utsett mig först.

När får man kalla sig expert? Det vore kul att få igång en diskussion om expertrollen här också.