Igår hade jag ett samtal med en av mina nya vänner här i USA. Hon hade funderingar runt vad hon kunde se i sitt flöde på Facebook. Helt enkelt så tyckte hon att hon såg mer än hon ville se. Dessutom var hon furundrad över hur någon kunde posta så privata uppdateringar som en del av hennes ca 20 kontakter gör. ”De är både politiska och alldeles för privata” hävdade hon. Själv skulle hon möjligtvis kunna publicera något religiöst men aldrig politiskt.
Samtidigt läste jag en artikel på Aftonbladet om hur politikerna i Sverige ännu idag inte har förstått hur de ska använda Sociala Medier och hur viktigt det är att vara, kanske inte privat, men iaf personlig. Brit Stakston, mediestrateg på kommunikationsbyrån Jmw, är kanske en av de mest citerade och pålästa experterna inom Sociala Medier i Sverige – därför länkar jag gärna till artikeln här.
Politiska uppdateringar som rör om i grytan
Och bara någon timme senare fick jag i mitt flöde en statusuppdatering som fick mig att undra – är det på sant eller driver de med mig? Det fanns ett antal förslag på åtgärder för att ta bort arbetslösheten, två av dem var följande:
1. Lagstifta att kommuner och landsting måste anställa alla som inte kan få ett annat jobb. Det finns massor med arbetsuppgifter som inte blir utförda idag, därför att vi har prioriterat skattesänkningar.
2. Alla arbetsgivare måste ta emot alla arbetare som vill arbeta på en arbetsplats.
Ni kan läsa hela inlägget här, och läs gärna kommentarerna också.
Bordsbön på golfklubben
När jag idag var på möte på golfklubben åt vi först lunch innan vi startade mötet – men mitt i mötet var det någon som kom ihåg att vi glömt bort att börja mötet med en bön. Så alla böjde snällt sina huvuden och en person läste högt en bön för oss alla. Märkligt… iaf i mitt liv.
Vad har allt det här med vad att göra? Jo…
Vi tar så för givet att det vi själva utgår från är norm. Där vi befinner oss och det sätt vi beter oss på utgår vi från är det normala. Åtminstone gör jag det. För nog är väl jag normal? Det är några få av oss som vill sticka ut och vara annorlunda men de flesta av oss är rätt nöjda med att vara just som alla andra.
Om vi själva kommunicerar flitigt digitalt så utgår vi från att andra också gör det. Om vi själva ber bordsbön så tycker vi att det är det normala och är vi troende kommunister så tar vi för givet att alla vill göra rätt för sig och har rätt att FÅ ett arbete till en rimlig ersättning.
För mig är Messenger normal kommunikation
Jag för min del tycker att det är helt naturligt att göra en hel del av min kommunikation till vänner, bekanta och kollegor via Facebook och Messenger. Men damerna i golfklubben, när jag föreslog att vi skulle ha en Facebookgrupp – de tittade på mig som om jag kom från en annan planet. Och det kanske jag på sätt och vis gör.
En del av våra politiker har förstått att använda Sociala Medier, för de gör det dagligen ändå. Några plockar bara fram det som ett verktyg för att det snart är val. Ni kan ju föreställa er vilken politiker som har störst möjlighet att faktiskt både lyssna och göra sig hörd.
Gå i någon annans skor
Men för att verkligen förstå en annan person, tror jag att du behöver gå i hens skor en stund. Själv skulle jag gärna vilja gå i Jimmy Åkessons skor ett par timmar för att sedan snabbt byta till Dalai Lamas sandaler. I vems skor skulle du vilja gå?