I en tid när mycket handlar om att vara duktig på att kommunicera och där de sociala nätverkandet tar större och större plats var det spännande att läsa en undersökning om hur tonåringar använder tekniken i sitt sociala liv. Ibland kanske det inte är riktigt som vi tror. Faktum är att om vi ställer det på sin spets så föredrar faktiskt våra tonåringar att prata öga mot öga än att sms:a eller använda chattar. I alla fall om det ställs på sin spets och de får svara på frågan vad de skulle sakna mest om det togs bort från dem.

Sms-andet dominerar

Att träffas i riktiga livet (irl) är oöverträffat just för att det innehåller så många olika lager av kommunikation. Förutom kroppsspråk och andra icke-verbala signaler så kommer tonåringars förmåga att vara sarkastiska mycket mer till pass. Men att skicka sms är förstahandsvalet om det inte finns möjlighet att prata direkt till någon.

Faktum är att sms-andet dominerar de yngre tonåringarnas sätt att kommunicera. En av anledningarna är att det är bekvämt. Det gör att de kan kommunicera samtidigt som de ägnar sig åt något annat. De kan göra det när de är på väg till träningen, är på fest, ute och shoppar eller när de tittar på TV. Det stör helt enkelt inte rytmen i vad de gör i vardagen.

Vanliga telefonsamtal tycker tonåringar passar bättre för ”vuxna”. Många unga känner sig obekväma med telefonpratande och undviker obehagliga pauser, vilket gör att samtal ofta är extremt korta – oftast mindre än fyra minuter. Och en ”hemmatelefon” vet de knappt vad det är längre.

Videochattandet växer

Något som däremot växer är videochattar – det finns flera olika program att välja mellan. Det är ett bra sätt att blanda möjligheten att göra det på språng eller mitt i något annat och önskan att faktiskt träffas och prata direkt till någon. Det är också speciellt användbart när avståndet är långt eller när föräldrars regler försvåra möjligheten att träffas i verkliga livet, som tidig hemgång eller liknande.

Det förekommer faktiskt att tonåringar förutom att bara chatta utan mening och mål använder videochattarna för att göra läxor tillsammans, tro det den som vill. Men med största sannolikhet kommer de att ta med sig sitt beteende in i vuxenåldern och framtida karriärer, vad det nu kommer att innebära för möten och sammanträden.

Facebook då, är det ute?

När det gäller Facebook så har de flesta tonåringar ett konto, och tycker att det är ok, men många menar att de helt klart skulle kunna leva utan Facebook. De upplever det helt enkelt som ett verktyg för att ha eller ta kontakt med varandra, och mindre för att se vad som händer i andras liv eller dela med sig av händelser. Oftast har de betydligt fler kontakter på FB än de har telefonnummer i sin mobil – där är bara de allra närmaste.

Ofta kan man ha gamla skolkompisar och personer de träffar på en fest som FB-kompisar men sällan att de byter telefonnummer det första de gör. Däremot blir de sällan vän med någon som de anser vara en fullkomlig främling. Skönt att höra, eller hur?

Vad som konstaterades i undersökningen var att ungdomar idag har samma behov som vi alltid har haft, de använder bara andra verktyg. Ingen direkt överraskning alltså. Maslows behovspyramid gäller fortfarande. De vill också vara en del av ett sammanhang och ingå i en social grupp. Ett digitalt verktyg måste därför understödja det behovet.

Ett sätt att knyta ihop sitt sociala behov

Förr kanske rökning var ett sätt att knyta an till andra och samlas i rökrutan. Idag kan det se konstigt ut när alla står med sina smartphones och verkar helt uppslukade i sin egen värld. Men faktum är att det är ett sätt att höra ihop.

Samtidigt som de kommer att ta med sig sina verktyg in i vuxenvärlden så inser de ju äldre de blir att det också krävs att de talar i telefon och skickar e-mail, de anpassar sig precis som de flesta  av oss gör. Med andra ord – det är inte så mycket att oroa sig över. Det kommer att bli trevliga, sociala, pratsamma, kommunikativa individer av våra sms-ande tonåringar också.

En undersökning av Ericsson, ConsumentLab – Social Life Of The Young