Idag är sista dagen av utmaningen vilket kräver summering eller iaf reflektion. Förutom att det har gått lättare än vad jag först trodde har jag också lärt mig mycket, om vad mina följare vill läsa, vad som genererar fler kommentarer och mer delningar och också om vad jag själv tycker om att skriva.

Men jag har ännu inte vågat gå hela vägen. För visst är det så att de gånger jag har varit mer personlig så har fler både reagerat och interagerat. Balansgången mellan att det är en blogg på en företagssida och visa den personliga och mer privata Lena är hårfin.

För mig handlar det ändå om att så mycket som möjligt koppla det till mitt varumärke. En mer utlämnande och personlig blogg kräver ett annat domännamn. Samtidigt är Nordinspire starkt hopkopplat med mig som individ. Det är jag som är Nordinspire och väljer någon att anlita Nordinspire så får de Lena. Så enkelt är det.

Måste jag visa min smutsiga byk?

Många föreläsare som visar sin mörka sida eller sitt erfarenhetsbaggage brukar dock få fler föreläsningar. Som om att blotta sig gör dig till en bättre föreläsare? Som om känslan och förmågan att uttrycka sig blir starkare av att du har gått igenom mycket?

Frågan är var gränsen går? Hur mycket måste jag ha gått igenom och hur mycket måste jag ta ur garderoben för att bli erkänd? Inte bara för att ha en ”spännande” bakgrund, utan också för att vara en fantastisk föreläsare.

Foto: BildN

Min bakgrund har präglat vem jag är idag

Min bakgrund är fortfarande dold i dunklet för de flesta. Om jag har haft det svårt? Allt är en fråga om perspektiv. Säkert inte så svårt som en del och säkert mycket svårare än många andra. Det viktiga är ju inte hur jobbigt det har varit, utan hur jag har tagit mig vidare trots… trots att jag började mitt liv på barnhem, trots att jag levt i en familj där min mor missbrukade alkohol, trots… ni vet trots allt det som vi har i bagaget.

Självklart finns det mer till historien än några korta meningar. Kanske att jag kan väva in dem i min berättelse om varför Nordinspire kom till och hur viktigt det är för mig att jag gör det jag gör. Ibland när jag tänker på visionen som min verksamhet har, blir jag lite förlägen, tycker den är lite för patetisk: ”att inspirera andra att ta ett steg till”. Men faktum är att varje gång jag tar ett uppdrag så finns den där som en kompass.

När jag vet att jag gör ett bra jobb

Det bästa jag vet är när någon, i en av mina kurser i presentationsteknik, gör den där presentationen som hen inte trodde var möjlig när hen började kursen. När vi alla som sitter och tittar och lyssnar ser skillnaden. När inte bara jag som lärare utan hela åskådarskaran blir berörda, får en tår i ögat och ståpäls. Inte för att det var sorgligt, utan för att det var så bra.

Visst mår jag som bäst när någon kommer fram efter en föreläsning om Sociala Medier och ger mig ett erkännande i form av de bestämt sig för att iaf prova att ansluta sig till Facebook fast de tidigare varit starka motståndare mot alla Sociala Mediekanaler. Inte för att jag övertygat dem om att de måste, utan för att jag inspirerat till att våga vara med i framtiden. 

Jag tror aldrig att jag kan påverka alla, men jag tror bestämt att jag kan påverka någon, det är tillräckligt för mig. Om jag kan få någon enstaka att blomma ut, att spira – då har jag gjort ett bra jobb. Det får jag bevisat hela tiden, ibland långt efter att själva föreläsningen var.

Viljan att inspirera driver mig framåt

Nej, jag är ingen coach, och kommer aldrig att kalla mig coach på det sättet. Jag är en inspiratör och ibland tar jag uppdrag som mentor. Konsult kan jag möjligtvis mellan varven  kalla mig. Men verktyg för att coacha – det har jag inte. Med det vill jag ha sagt att jag gärna coachar som medmänniska, rågivare och påpeppare – men har inget formellt intyg.

Jag vet mycket om kommunikation, både personlig, via marknadsföringskanaler och i skrift. Jag vet inte allt, men det är därför jag alltid utbildar mig. Kortare kurser, konferenser, distansutbildningar, onlineutbildningar, webinars – det finns så många möjligheter att alltid utforska lite till.

Jag vill avsluta med att tacka alla nya följare och självklart alla trogna, ”gamla” följare också. I fortsättningen kommer inte inläggen dagligen. Men de kommer… ibland mer kunskaps- och utbildningsinriktade och mellan varven med en mer personlig touch. 

Och inom en snar framtid, kommer det också något mer beständigt publicerat, en bok kanske?

Vi ses.