Jag vet inte om jag ska vara lycklig eller olycklig. Jag är lycklig för att det idag finns ett fokus runt att tala i klassen hos de yngre åldrarna. Jag är olycklig att det ändå fortfarande är så mycket kvar att göra. Dessutom de goda exempel som plockas fram gör mig mörkrädd.
Det handlar om att våga stå framför andra och tala men också hur man gör.
Jag möter dagligen personer som säger att sin osäkerhet att prata inför grupp beror på skolan. Visserligen påstås det att eleverna får tala inför grupp mycket mer i skolan idag, men tyvärr används fortfarande ord som: redovisa.
För ett tag sen såg jag ett program från UR på TV – ”Barn av sitt språk – Tala inför klass” – ett program som sändes för första gången den 30 september 2010.
Att uppmuntra för att våga mer
Kommentarer som: ”det är kul att läsa upp en väldigt bra berättelse”, ”vi lär oss att uppträda” som några av eleverna säger talar om mycket för mig. Eller när en lärare säger till eleverna: ”man skulle inte kunnat gjort det på ett annorlunda sätt för det säger inte så mycket när… är det viktigt att få med det?” , gör mig förtvivlad. Eller när samma lärare efter en något kortfattad presentation säger: ”less is more har fått en helt annan betydelse nu” och ”Sebastian då står med armarna så här”. Jag bli verkligen olycklig.
Det är precis sådana kommentarer som eleverna bär med sig till vuxen ålder och hämmar dem i värsta fall för hela livet.
Läraren kommenterade i kameran efteråt hur samma grupp egentligen hade betydligt mer material i sin skriftliga text än det de fick fram i det muntliga – varför ställde han då inte frågor så att de fick svara och tala mer?
Det absolut viktigaste är att få eleverna att tala – tala mycket, våga göra fel, prova igen och bara få chans.
Grundläggande teknik är så lätt
En presentation i programmet började så här: ”Vi har jobbat med Tellus som bildades för 4,54 mrd år sedan…” Med andra ord, de redovisade. Varför skulle jag som lyssnare vilja höra på någon som börjar med att säga: ”jag har jobbat med…” De har alltså fortfarande inte verktyg för att göra en bra presentation, t.ex. ett verktyg att fånga publiken från början.
Det är kanske det viktigaste som finns, att ha en bra början. En början till samma ämne skulle kunna ha varit:
Vet ni hur lång tid 4 miljarder år är? Vet ni hur lång tid av 4 miljarder år vi har funnits?
En bra ansats och förmåga att skapa engagemang kan göra hela presentationen.
Sätt trycket där det ska vara i utbildningen
Att det idag finns fokus på lyssnarna uppskattar jag. Allt ansvar för en lyckad presentation borde när barnen är unga ligga på lyssnarna. Om ansvaret ligger på gruppen istället för individen blir självförtroendet och självkänslan hos den som talar inte lika påverkat. Det handlar mycket om självkänsla och förmåga att vara i nuet, möta lyssnarna och våga leva sig in i sin berättelse när du står inför en grupp och ska tala.
Men att barnen ska vara med och bedöma sina talande klasskamrater – oj, då blir jag rädd. En enda fel kommentar är ofta det som gör att någon för lång framtid är vettskrämda att prata inför andra.
Att lära sig argumentera
När jag i TV-programmet följde en argumentering om vad de skulle skänka loppispengar till för välgörenhet, så var det så uppenbart att eleverna inte hade verktyg för argumentering. Jo, de fick tid alla runt bordet – men läraren frågade bara: ”Varför tycker du det?” och blev svaret ”Jag vet inte” nöjde hon sig med det – där borde läraren verkligen ha ändrat frågeställning för att få barnen att tänka ett steg till.
Jag måste nog ändå säga att jag är olycklig – för om det här är de goda exempel vi har i Sverige har vi alldeles för långt kvar att gå. Men jag blev också lycklig för en del berättade verkligen, från hjärtat, och det är där vi måste vara – varenda gång.
Idag skriver vi 2020 – det här inlägget skrev jag första gången 19 april 2011. Jag hoppas verkligen att det har hänt något på de här åren. Jag hoppas att elever idag får verktygen, exemplen och chans att öva, öva och öva på en helt annan nivå idag.
Är det någon som har bra exempel får ni gärna dela med er.