Det är konstigt hur olika vi är. Fast vi egentligen är likadana så är vi ändå så olika. Idag när jag satt hos kund och diskuterade Nyhetsbrev och Verksamhetsberättelse blev vi avbrutna av en kollega som ville ha attest på ett antal fakturor. Ekonomen hade full koll på alla konton, artikelnummer och annat som krävs för att ha god ordning i bokföringen. Jisses… tänkte jag, vem kan/orkar lära sig det?
Samtidigt vet jag ju varför jag sitter i mötet och har det uppdrag jag har. För att det går lätt för mig att sätta mig ned vi tangentbordet och låta fingrarna smattra, att skriva. Snart är det en text som är en grund för… vad nu det ska användas till.
Jag tänker att det är samma sak med skrivandet som det är med det muntliga framförandet. Det gäller att få till en inledning som får igång både mig och läsarna (eller åhörarna). Därefter ett innehåll som understryker vad jag har för mål med texten eller talet. Samt en avslutning som kan uppmana till handling eller påminna om det viktigaste.
Hur svårt kan det vara, tänker jag?
Inledning
Alltid när jag föreläser börjar jag i ett exempel, en reflektion eller en fråga. Mycket, mycket sällan börjar jag med en presentation av mig själv, den kommer lite senare. Jag vill dra med mig lyssnarna på en gång. Samma sak när jag skriver. Min inledning ska referera, spegla, vinkla, locka läsarna till vidare läsning.
Om det är lätt? Det är klart att det kan vara svårt, men det behöver inte vara så svårt som vi tror. Dagens inledning hände faktiskt just idag. Men även om jag skrev idag, behöver det inte vara helt sant. Det räcker med att det är sannolikt. Det viktiga är att jag har fått igång en tanke hos de som läser/lyssnar.
Innehållet
I bloggtexter och artiklar kommer innehållet fram ofta genom underrubriker. Korta meningar eller ord som leder mig vidare i texten, som gör att jag som läsare kan skumma texten och landa i det som känns relevant för mig.
När vi föreläser eller talar, händer det alltid att publiken drar i väg i tanken vid ett eller flera tillfällen. Det vi säger triggar deras associationsförmåga och det är bra. Det betyder ju att vi har påverkat. Men det är min uppgift att locka tillbaka dem. Med en ny underrubrik eller ett nytt avsnitt i mitt tal.
Avslutningen
Som talare är det vanligt att vi avslutar med en sammanfattning. Det kan vara på sin plats ibland. Min egen erfarenhet är att det är ett grepp som kan kännas överflödigt. För mig känns det bättre att avsluta som jag började – med en anekdot, ett exempel eller en illustration av innehållet, som leder till en CTA (Call To Action) – ett tänkt agerande av de som lyssnar, eller som i det här fallet, du som läser.
I mitt möte i morse kunde vi skratta åt att vi är så olika, den ena älskar siffror och den andra älskar ord – och vara tacksamma för att så är fallet. Jag uppskattar också alla hantverkare, ingenjörer, konstnärer och alla som är duktiga på det jag är mindre bra på.
Vad är din bästa färdighet och hur kan jag ta del av den? Vill du ha hjälp med ord och text – är det bara att höra av sig. Maila mig: lena@nordinspire.se