Sociala Medier ger mig alltid direkt återkoppling som får mig att se saker från flera olika synvinklar. Som den spontana person jag är har jag lika lätt att kommentera i ett kommentarsfält eller en statusuppdatering som jag har att hoppa in i en diskussion irl. Skillnaden är att när jag får åsikter som går mot mina egna åsikter eller tankar och läser dem på nätet, istället för att då dem muntligt direkt tillbaka – får jag chans att reflektera och reagera något långsammare. Det gör att jag många, många fler gånger omvärderar min ursprungsåsikt.
I förrgår skrev jag om att det är lätt för oss alla att hålla oss uppdaterade och omvärldsorienterade i dagens informationssamhälle. En av mina bloggkollegor från #Blogg100, Michael Sillion, hade vänligheten att inte bara läsa mitt inlägg utan också kommentera i vår gemensamma FB-grupp. (#blogg100 inläggen). Han gav mig den här YouTube-filmen, ”Does the News To Us Any Good?”.
Vi gillar det som är populärt
Vad jag blev konfronterad med i den här filmen är hur nyheterna kanske inte alltid är nyheter och hur vår hjärna väljer att ta in den information som vi översköljs med dagligen. Vi väljer utan att vara medvetna om hur vi väljer av den enkla anledningen att om vi inte gjorde det så skulle all energi gå åt till att rensa och analysera allt vi exponeras för. Vi väljer utifrån tidigare erfarenheter och vi väljer också utifrån vår omgivning. Vi gillar det som är populärt, därför blir populära politiker valda. De som framställs som trevliga och trovärdiga och sprids från den ena till den andra på ett positivt sätt, blir valda.
Vi tittar hellre på vackra kvinnor än nyheter som är förfärliga. Sker det en katastrof någonstans långt bort har vi svårt att ta det till oss för innan katastrofen visste vi inget om landet eller staden och har därför ingen relation till den. Allt enligt filmen jag just har sett. Men min poäng i förra inlägget var kanske mindre att vi ska kunna och veta exakt allt om allt som händer och sker än om att veta att det sker. Att veta att det har varit en katastrof i Långtbortistan – det kan alla göra.
Är nyheterna objektiva?
Samtidigt finns det en poäng. Mycket av den information vi konfronteras med är presenterad på ett sätt som gör att det är lättare att klicka förbi än att gräva djupare för att få en större förståelse. Och de nyheter som vi tar till oss – är de verkligen objektiva? Vill vi att de ska vara objektiva? Eller vill vi att de ska vara subjektiva utifrån våra värderingar. Att det som jag tycker är rätt ska också nyheterna tycka är rätt?
När nyheterna är fyllda av ”otäcka” nyheter om att någon kört ihjäl någon i hög hastighet på en gata nära dig, med begränsad hastighet (som precis har hänt i min hemstad i Sverige) – får vi det serverat i nyheterna dag efter dag – för när det gäller tragedier, riktiga tragedier då blir vi påverkade. Ända från Aristoteles och antikens Grekland har vi fått lära oss att en tragedi är något som människor lyssnar till. Det handlar nämligen om en individ som under en kort sekund förlorade kontrollen över sig själv… Vi kan känna att vi själva mellan varven är nära gränsen och kan vara ödmjuka över att det inte hände oss.
Men att den Arktiska isen smälter – hur förhåller vi oss till det?
Att delta är att ta del av yttrandefriheten
Filmen ger verkligen perspektiv hur vi tar till oss nyheter. Samtidigt har vi just den möjligheten, att se saker från flera olika synvinklar. Vi kan leta information från både för och emot. Vi kan dela och kommentera, vi kan nagelfara våra egna förutfattade föreställningar och vi kan ändra oss. Det är därför jag vill att fler ska vara involverade, fler ska delta och fler ska våga gilla, kommentera och dela.
Det är vår yttrandefrihet och grunden för demokrati.
#Blogg100 5 av 100