I morse låg jag i sängen med iPaden i knät som jag brukar göra varje vardagsmorgon. Det är en del av min rutin. Det är där jag läser på vad som har hänt i Sverige medan jag sov och letar inspiration för dagens jobb. För mitt jobb är ju att inspirera andra – och någonstans på vägen har jag glömt bort det. Jag har blivit fartblind, eller iaf blind.
Jag har varit så upptagen med att leverera vad jag trodde var bra innehåll att innehållet har blivit dåligt, rent ut sagt skräp. Det är med största bedrövelse jag tittar tillbaka på massor av blogginlägg som kanske är välformulerade och har mycket fakta, men hur mycket jag är det? Jag har tappat bort min egen digitala röst.
När jag läste en artikel som handlade om att behålla sin autenticitet slog det mig. Det här är inte jag. Fort som sjutton slängde jag mig ur sängen och tog mig knappt tid att äta frukost och klä på mig för att ta mig an den här nya insikten. Skala bort allt präktigt och leverera som jag gör när jag föreläser. För det kan jag ju.
Jo visst, mina inlägg är korrekta och fulla av hur du ska göra, tänka och bli bättre. Men jag har ju inte ens gjort allt själv. Innehåll ska vara personligt. Var har jag gömt min personlighet? Nu har jag kommit till vägens slut, det är dags att ändra riktning.
Key West – The southernmost point.
Det finns många fördelar med att bo i USA. En av dem är att jag bestämmer helt över min egen tid. I början var det rätt svårt att veta vad jag skulle använda all tid till. Nu kan jag knappt få tiden att räcka till. För jag vill ju både och. Jag vill både ha fritiden att spela golf, uppleva det amerikanska samt jobba. Jag är så förälskad i det jag gör, mitt jobb att jag knappt kan slita mig från kontoret och spela golf och uppleva det amerikanska. Det ni 🙂
När jag ligger där i sängen och tar del av vad som har hänt i världen, oftast via Flipboard, som jag älskar, läser jag artiklar som jag lär mig av. Artiklar som inspirera, berör, informerar, belyser, utvecklar … många spar jag genom att skicka de via mail till mig själv. När jag sen kommer till kontoret har jag dem samlade i min inkorg och kan ta beslut vilka jag behöver spara, skriva ut eller bara läsa mer noga.
När jag funderar på varför jag egentligen skriver själv, varför jag håller den här bloggen vid liv så är det just därför. Allt jag läser och tar in gör mig så engagerad och full av insikter att jag vill dela med mig. Men jag har varit så fokuserad på att hålla Nordinspires varumärke vid liv som ett utbildande företag, att det har blivit fullt av fakta istället för av en blandning av mina tankar runt allt jag lär mig.
Jag bloggar för att lära in och att lära ut
Redan 1998 när jag startade mitt företag och började föreläsa märkte jag hur mycket jag lärde mig genom att föreläsa. Det krävs ju att du läser på för att kunna lära ut. Genom att läsa mycket så lär jag mig mer, förbättrar, reflekterar, granskar, tänker, bedömer, testar… och så fortsätter det.
För att fortsätta lära in även när jag nu föreläser lite mindre än tidigare har bloggandet varit oerhört viktigt. Jag tror att det handlar om att när du vågar ta dina tankar och din kunskap ut till andra så måste du också veta. Hela processen med att organisera mina tankar och formulera det jag vet, gör att jag får ännu större insikt. (eller iaf oftast)
Det är därför både bloggandet och föreläsandet är livsviktigt för mig. Det håller mig omvärldsuppdaterad och aktuell i allt jag bryr mig om.
Jag bloggar för att dela med mig
När bloggandet först kom var det få företag och experter som använde bloggandet som ett sätt att nå ut. För många är bloggandet fortfarande likhetstecken med unga tjejer som plutar med munnarna och visar dagens kläder. För andra är det att dela med sig av sina intressen som trädgårdsodling eller fotografering. För mig är det kommunikation och marknadsföring.
Faktum är att jag är en bloggare. Jag bloggar för andra än mig själv också och mycket av min arbetstid går åt att blogga. Inräknat förstås allt förarbete som krävs för att skriva en artikel med både djup, bredd och med illustrativt innehåll. En del tror att det är enkelt att: ”surfa runt på Internet och skriva några rader”. Oh how I wish!
Men visst är det rätt fantastiskt att vem som helst kan dela med sig av sina tankar, få kommentarer och bli en del av en gemenskap, andra som är intresserade av samma sak.
Jag bloggar för att dela med mig av det jag har lärt mig och det jag brinner för. Samma orsak som jag föreläser. Dessutom vet jag att jag är extremt duktig på att alltid hålla mig aktuell och uppdaterad. Just därför att jag alltid tar mig tid att ta in nya kunskap, via utbildningar och via artiklar från hela världen.
Dessutom gillar jag när andra kan få aha-upplevelser av det jag delar med mig av, eller när de använder sig av vad jag uppmuntrar till. När jag har kurser i presentationsteknik blir det oerhört tydligt. Men behovet av att dela med mig, det är starkt och en drivkraft i mitt skrivande.
Jag bloggar för att påverka
Det är lätt att bli så uppfylld av sitt bloggandet och den bloggkaraktär du har skapat att du glömmer varför du bloggade i första hand. Som för mig, att jag glömde bort att det handlar om vad jag ser, hör och reflekterar över, utifrån mitt perspektiv av kommunikation och marknadsföring.
Visst jag bloggar för att jag vill få andra att se hur mycket mer det finns att göra för att verkligen vårda varumärket som du har. Jag bloggar för att få små och medelstora företag att inse att marknadsföring och kommunikation är viktigt. Jag bloggar för att jag vid ett tillfälle blev oerhört sårad och min självkänsla och mitt självförtroende fick sig en kick. Jag bloggar för att jag då trodde att jag inte var tillräckligt bra på det jag gjorde och jag sen har insett att jag är bättre än så.
Jag bloggar för att påverka. Men jag vill inte låta den påverkan stiga mig åt huvudet. Det är ni som avgör om jag är expert och värd att läsa. Det enda jag kan göra är att visa med mina ord varför det jag skriver är viktigt för små och medelstora företag och ibland för dig som privatperson också.
Bloggen ger mig en röst och en identitet och en möjlighet att säga det jag tycker är viktigt – den möjligheten tar jag nu.
Jag bloggar för att hjälpa
Precis som alla andra måste jag betala mina räkningar. Än så länge ger bloggandet ganska magra intäkter. Men jag önskar förstås att det så småningom kan ge mer. Men när jag skriver är intäkten sekundär. Jag vill verkligen att du också ska lära dig något av det jag skriver. Om jag kan hjälpa någon på vägen, någon som är i ett läge där mina ord kan vara till hjälp, då är jag nöjd.
Många bloggare börjar med hög intensitet och massor av iver – blogginläggen haglar över oss, för att efter tre månader helt dö ut. De flesta bloggare slutar nämligen efter tre månader. Det är svårt att spekulera över varför. Men jag tror när vi tänker företags- eller expertbloggar så har de glömt att en av anledningarna borde vara att hjälpa kunder och intressenter. och inte i första hand att sälja och synas.
Bloggandet ger mig en bank av kunskap
Med facit i hand: Jag har samlat så mycket information genom mina texter. Så mycket som jag har läst och tagit in för att dela med mig till er hade jag aldrig läst utan bloggen. Det är jag som borde vara tacksam. Det är jag som borde inse hur mycket det här skrivandet har gett mig. Nu ska jag sluta vara dum och hitta tillbaka till den autentiska Lena – min digitala röst, den befriade som har både självförtroende, kompetens och en något bättre självkänsla. Men dum det har jag slutat med att vara. Nu ska jag våga visa min digitala personlighet.
Vill du prenumerera på Nordinspires inspirationsbrev som kommer i inkorgen högst ett par gånger i månaden kan du göra det genom att anmäla dig här.
[yks-mailchimp-list id=”7ddb43bc5e” submit_text=”Submit”]