Igår kväll var jag bjuden av min goda vän Laura på ”girls night out”. I USA betyder det att vi fick bli lite ompysslade, sminkade och peppade på ett väldigt amerikanskt sätt. Mary Kay är ett amerikanskt varumärke för hudvård och kosmetik. Enligt dem själva är de störst i amerika. Faktum är att jag såg fram mot kvällen. Och Laura och jag hade jätteroligt.
Vi blev mycket väl mottagna på salongen som vi skulle vara på. Det fanns platser iordningställda för oss med små presentpåsar och förberett med rätt sorts kräm till rätt sorts hy. (Ja, jag har mogen hy nu mer, bara så att ni vet.)
Därefter kom en lång rad av ”erkännanden” av nya säljare som har nått nästa nivå. Allt med applåder och möjlighet för var och en att inta scenen och säga några väl valda ord om varför just den personen har valt att arbeta med Mary Kay. Det som förbryllade mig var att de inte alls var så skarpa på att tala inför grupp som jag hade väntat mig.
Den som i slutändan guidade oss genom processen att göra oss rena i ansiktet på djupet, lägga rätt underlag och sen sminka oss… var varken särskilt välsminkad eller hade bra hy. Dessutom stod hon ständigt med benen i kors och slängde med sitt långa hår. Det förvånar mig att de här proffsiga tjejerna inte får mer coachning i hur de ska presentera för att nå fram på bästa sätt.
Beviset var tydligt. När två och en halvtimme hade gått, och allt var klart – skulle vi förhoppningsvis köpa allt vi blivit visade. Av tolv personer var det tre som köpte något, varav jag och Laura var två av dessa tre.
Det var fler säljare och representanter för Mary Kay än det var kunder. Visserligen skulle det kunna få oss att känna oss värdefulla, men det fungerade inte riktigt så. På den här tiden fick vi en flaska vatten, ingen frukt, inget kaffe, inga mackor, ingenting… ni vet, som vi vill ha det i Sverige. Ett glas bubbel hade säkert satt fart på tjejkvällen.
Men fina blev vi.
På vägen hem bestämde vi oss dock för att var det en tjejkväll så kunde vi väl iaf få ett glas vin – så det såg vi till, men på egen bekostnad.