Idag blir det bara en kort reflektion om vilken tur det är att vi har olika yrken och att vi passar för olika saker. Något jag har stor respekt för är höjder. När jag ser filmer på Youtube som flitigt delas på Twitter eller Facebook för att de visar hisnande bussresor på vägar längs bergsväggar som knappt är stigar, eller någon som klättrar upp på byggställningar till ej färdigställda skyskrapor bara för att fotografera sig, klarar jag knappt att titta färdigt. Idag fick jag nästan samma känsla.
Efter stormen som var i helgen och den enorma hagelskur som troligen skulle aldrig sker i Sverige, var husägarna till huset vi hyr oroliga för om taket har tagit skada. Därför kom det idag både en ”contractor” och en försäkringskille för att uppe på taket ta reda på hur det såg ut. Så där var de, utan skyddsnät och fritt vandrande omkring. Jag vågade knappt hålla i stegen, eller iaf inte titta upp när jag höll i den.
Vissa yrken är i mina ögon helt uppåt väggarna. Fast å andra sidan så är ju det jag gör lika främmande för en del andra.
Igår när vi var ut och åt på en kanonbra restaurang med kollegor till min man, var det ett och annat ögonbryn som höjdes när jag berättade att jag jobbar med Sociala Medier. Flera var tydliga förespråkare för ”våga vägra Facebook”. Deras tanke blev aldrig uttalad men var tydlig nog ändå: Är det ett jobb?
Jag kan väl bara lugnt konstatera att oavsett vad vi gör, så vid något tillfälle så är det just min tjänst som behövs eller din. Oavsett om det är att klättra upp på taket eller utbilda i något som är så uppåt väggarna som Sociala Medier.
