Det här är ett inlägg som jag har funderat länge på. Ska jag skriva det eller ska jag inte? Jag har helt enkelt låtit mig bli tveksam, och just den tveksamheten gör mig mest skrämd. Det handlar förstås om yttrandefriheten i kontrast mot att göra någon annan illa, förnedrad, oförrättad etc. Det handlar om vad som händer i världen idag – med nidbilder av religiösa symboler och individer som tar sig rätten att straffa grupp istället för individ.
I idrotten i Sverige idag är det självklart för de svenska ledarna (hoppas jag) att inte ge gruppbestraffningar när en lagmedlem uppträder fel. Vi har lärt oss att ge beröm inför andra och att ge kritik när det gäller utvecklingspotential direkt till individen.
Plötsligt så har världen förändrats. En diplomat blir mördad för vad en person i sitt hemland har filmat och publicerat om en annan religion. Och jag, som har en minimal läsarkrets tvekar på att säga i min blogg vad jag tycker om det.
Någonstans så försöker jag alltid ha kvar i mitt bakhuvud att vi alla agerar utifrån vad vi har lärt oss är rätt. Jag vägrar att tro att det finns så många där ute som med flit vill göra andra illa bara för att… Visst har vi kommit längre än så, snälla säg att vi har det.
Visst kan jag möta människor i min vardag som jag i det tysta tänker ”hur tänkte du nu?” om. Men det kan jag ju tänka om mina närmaste och käraste också, när jag inte förstår deras resonemang och var det kommer ifrån. Vilken synvinkel, vilket utgångspunkt, vilka erfarenheter ligger bakom ett snabbt uttalat ord eller en oövertänkt mening?
Jo visst, en film är väl förberedd och genomtänkt. Det finns säkert ett syfte bakom filmen. Jag har själv inte sett den. Men jag tänker ändå som någon klok gjorde för länge sen: ”Jag håller inte med dig, men jag kan dö för din rätt att uttala dig.” Betyder det också att vi får förlöjliga, utmana och förvränga? Spontant ja, men var går gränsen, hur långt får vi gå innan det på det lokala planet blir mobbning och i större sammanhang diskriminering?
Ska straffet för den som gjorde filmen vara för att den blev gjord? Eller ska straffet vara för att den gick för långt i en kränkning? Ska vi ha både yttrandefrihet och religionsfrihet? Är det en fråga som jag ens borde och vågar uttala? Borde inte det rimligtvis vara så att under yttrandefriheten så ingår religionsfriheten, dvs min rättighet att tycka och tro vad jag vill och uttala det?
Jag är rädd, och det skrämmer mig… För jag lever ju långt från oroshärdar och konflikter – ändå är jag rädd. Mitt jobb är kommunikation. Jag slåss för, utbildar i och tror på att förmågan att kommunicera är universell och bland det viktigaste vi ska kunna. Men plötsligt så blir min verklighet utmanad, jag är rädd att kommunicera, framför allt att kommunicera fel.
Vad är det som händer i världen?