Igår när jag föreläste om webbnärvaro och sociala medier kände jag att det var svårt att nå min publik. De flesta ( i det här fallet småföretagare) vill ha svaret vad och hur de ska göra på en gång. Men om vi inte förstår vad som pågår ”där ute” är det svårt att göra rätt val. Jag tror att de tyckte att jag bara bladdrade och inte kom med något konkret. Kanske rätt till viss del, men hur sjutton når jag någon som inte vill bli nådd, för att de redan har bestämt sig för vad de behöver. Säljarens dagliga dilemma.
Vad jag ville säga hela kvällen var att det handlar om att skapa engagemang. Det handlar om att få folk att dela. Och att delning främst handlar om innehåll. Kanske borde jag först ha ställt följande två frågor:
Varför delar vi med oss på nätet?
Vad delar vi med oss på nätet?
Till viss del svarade jag på fråga två. Men ur ett större perspektiv, inte bara dela med oss av, utan vad stannar vi till vid och faktiskt kommer ihåg nästa dag. Vi har säkert glömt 99% av vad vi läste, såg och tog in igår. Men 1% stannar kvar. Varför? Vad var det för speciellt med det som jag värderade högre? Det var antagligen:
- relevant för dig, ditt liv eller ditt jobb
- användbart för att du ska få något gjort
- gav dig ny information eller utmanade dina antaganden
- enkelt att ta till sig och förstå
- engagerande, mänskligt och kanske t.o.m. känslosamt
Faktum att människor delar med sig av de mest fantastiska saker, t.ex. katter.
Vår katt Ozzy
Sanningen är egentligen väldigt enkelt. Vi delar med oss av de mest grundläggande och naturliga orsaker. För att vi mår bättre, för att det får oss att känna att vi tillhör en grupp och vi kan t.o.m. få lite erkännande genom en tumme upp. Så enkelt kan det vara – men det är ju inte hela sanningen.
Vi fortsätter att dela med oss för att säkerställa att vi fortfarande har kontakt. Ni vet som den gamla klyschan: ”om du inte syns så finns du inte.”
Det vi delar med oss av gör vi ofta ganska frikostigt. Men vi kan ha olika agendor. En del delar med sig av en specifik anledning, de vill t.ex. stödja en god sak. En del vill bara framhäva sig själv och andra är vänliga själar som uppmuntrar och pushar sina vänner.
Kontentan är att det är som det är i verkliga livet. Det utgår från Maslows behovspyramid. Vi vill bli bekräftade och vi vill tillhöra ett socialt sammanhang. Kan det vara enklare?
Men vad delar vi med oss av då?
Tänk efter själv, vad delade du med dig av senast? Antagligen tyckte du att det var värt att dela, att fler borde få se eller uppfatta hur du ser på just det du delade. Själv delade jag med mig ett blogginlägg av Pia Nordlander, som var en metafor mellan tandläkare och fotografer, och jag ville bara visa min uppskattning för hur duktig hon som fotograf är att få mig att känna mig avslappnad i en fotosession.
Vi delar med oss av innehåll som på någon sätt berör oss, vi kan bli arga, upprörda, ledsna, glada, tillfreds eller annat. Det som vi överhuvudtaget inte bryr oss om, delar vi heller inte med oss av. Det som är bra, är att när något sprids så finns det alltid en anledning. Då vet du att du är på rätt spår med ditt innehåll. Det är ju aldrig någon som har tvingat andra att dela det skriver.
Alla som är webbredaktörer och Sociala medieredaktörer måste alltså känna sina följare och läsare. Precis som i resten av reklamvärlden. Ju mer du vet om din målgrupp, desto lättare är det att ge den vad den vill ha.
Vad vill du ha? Vad kan jag ge dig som ger mervärde?