Alla vill vi vara unika och individer med integritet (ja, jag vet inte om alla vill, men många vill). Vi bloggar och uttrycker oss och delar med oss av tankar. Vi vill vara kreativa och entreprenöriella, vi vill lyckas och vi vill komma på det där, det där som gör att vi kan kalla oss framgångsrika och leva happily ever after.
Mitt företag heter Nordinspire – och tanken var för femton år sedan att jag skulle inspirera och motivera ”andra” att ta ett steg till. Det kunde vara någon som ville bli bättre på att tala inför grupp eller ett företag som ville bli vassare i sin marknadsföring. Men inspirera och motivera, det var mina ledord.
Tuff konkurrens i medietätt samhälle
Idag är konkurrensen betydligt tuffare än den var då, 1998. Med Internet och framförallt Sociala Medier har positionerna flyttats fram och förändrats. Det är svårare att vara unik och det är svårare att hitta en formulering eller tanke som ingen annan redan har haft.
Det är lätt att hävda att det där var min idé. På en arbetsplats, i ett nätverk eller bland vänner och bekanta. Men hur vet jag det? Vad har jag för bevis för att ingen annan har tänkt samma tanke och därmed kanske borde vara den som får erkännande för vad nu resultatet av tanken blev.
Du stal min idé!
Flummigt, eller hur? Men faktum är att jag har mött individer som gärna vill slå sig på bröstet och hävda att det här är min idé och du är en copycat eller t.o.m. tjuv! Jag delar gärna med mig av mina tankar och idéer. Är det någon som tycker att mina tankar är så bra att de är värda att sprida vidare blir jag lycklig. Det är klart att jag blir ännu lyckligare om jag blir citerad. Men det spelar ingen roll.
Min devis har länge varit: Det du ger får du också tillbaka! Det är inte alltid som du får tillbaka från samma håll som du gav, men får tillbaka det får du. Både gott och ont. Och ibland får jag tillbaka i en sådan omfattning att mitt hjärta svämmar över. När det jag har inspirerat till eller motiverat till ger resultat då blir jag lycklig.
Vem blir du inspirerad av?
För att kunna ge måste jag dock själv bli inspirerad. Jag började fundera på hur jag blir inspirerad och var jag hittar min källor när jag hittade ett inlägg på LinkedIn.
Jag kan konstatera precis som i mitt inlägg om entreprenörskap och kreativitet att jag uppfyller flera av idéerna om hur jag fyller på mina batterier. Här är dem som jag använder mig av och som jag har förändrat och anpassat utifrån artikeln till mig själv. Ja, jag har snott tanken, men jag har förändrat den till mitt sätt att vara. 🙂
Här hämtar jag inspiration
Det gör mig glad att umgås och prata med vänner och familj. Men även med nya kontakter, jag älskar att umgås med folk helt enkelt. Det inspirerar mig.
Sen ett par år går jag gärna ut på golfbanan – av den enkla anledningen att jag behöver stänga av hjärnan fullständigt från annan input än här och nu, vara härvarande.
Det är nog närmare fem år sedan som jag startade Fab 5, fem kreativa entreprenörer, småföretagare i olika branscher och faser av sitt företagande. Tillsammans genomförde vi strategimöten och kickoffer. Vi delade frikostigt med oss av framgångar och bakslag. Men tillsammans inspirerade vi varandra att våga mer.
Jag älskar Pinterest – när jag får sitta med iPaden i mitt knä och bara bläddra, pinna och gilla, dela med mig och sprida vidare. Bra idéer och fantastiska miljöer. Vilket hav av inspiration.
Ta dig tid att vila i ditt skapande och givande. Lämna ditt material en stund och ta ett steg bort. Iaktta på avstånd, lämna det åt det undermedvetna och återkom med tankar som du tidigare inte ens visste att du hade.
Igen – #Blogg100 har givit mig möjlighet att utforska mitt bloggande på ett sätt som aldrig hade skett om jag inte hade tagit mig an utmaningen. Det här är superkul och fantastiskt inspirerande.
Blogg 7 av 100
Glömde.. en tanke först sedan spinner andras igång..
För många år sen pratade jag om en idé med en kollega, något som vi kunde göra på jobbet. Och senare fick jag av min chef reda på att denne kollega försökte ta patent på den idén. Utan att ta med mig. Men min chef visste om att jag hade tankar åt det hållet, så han såg till att vi utarbetade en ansökan tillsammans (och tog med fler personer som också var inblandade i området).
Jag hade inte blivit förbannad om denne kollega sagt, när vi diskuterat ”Men, det där är ju skitbra, vi borde skriva en patentansökan”. Många idéer kommer till genom diskussioner, det är fler som är med, kollektiv intelligens. Men att dra iväg och försöka ta patentet själv är aningens för mycket.
Men ibland uppstår idéer bara, på ett gemensamt sätt, om man vet inte vem som egentligen var ursprunget. Alla samtidigt. Annars skulle det inte blivit något. Kanske.
Och är du som jag Camilla så reagerar du snabbt och utgår från dina egna erfarenheter. Jag skulle bli jättebesviken och känna mig mer än trampad på. Samtidigt vet jag ju inte om det är kollegans uppfattning att hen var med på idéen och därför äger patentsökandet. Men konstatera kan jag, att vi kommunicerar alldeles för dåligt, vågar sällan ställa de svåra frågorna eller någon till svars när vi uppfattar att det är orätt eller orättvist.
Hoppas det blev något av patentet.
Some writers tend to come and go, but I think you’ll be around a long time. As long as you keep pumping out this kind of content you’ll be popular. Thanks for the great information.