Här om dagen gick en av mina vänner äntligen med i Facebook. Nej, det var inte jag som övertygade om fördelarna med att vara närvarande på nätet. Det var hens makes/makas  förtjänst, som efter idog övertalning äntligen fick sin vilja igenom. Det blir spännande att se hur ännu en ståndaktig motståndare kommer att uppfatta sin nya digitala tillvaro.

För det är spännande att se hur olika vi förhåller oss till vår digitala närvaro. Framförallt om vi lyfter blicken och tittar lite ovanifrån. Är vi mer upplysta, omvärldsorienterade och uppdaterade när vi har oändlig tillgång på information? Eller är det så att vi väljer att bara frottéra oss med likasinnade? Själv är jag en person av vanans makt och väljer det säkra före det osäkra, iPhone och Mac varje gång… också ett sätt att höra till en sorts grupp – Applefantaster.

Bublifiering och polarisering

Den bubblifiering som det ofta pratas om går ganska snart att hitta i statusuppdateringar och kommentarer som flödar fritt. Jag tänker på dem som tydligt talar om att de blockerar eller tar bort de kontakter som har kommentarer som inte tilltalar. De som med tydlig stämma deklarerar att här i mitt nyhetsflöde bestämmer jag. Med andra ord, oliktänkande gör sig inte besvär.

Jag tänker också på alla dessa grupper som skapas där polariseringen blir tydlig. För det är klart att vi väljer att gå med i grupper där vi redan är överens om budskapet, i grupper som tycker likadant som jag gör. Hur många av er där ute har med flit gått med i en grupp eller gillat en sida för att följa flödet som har åsikter som står stick i stäv med era egna? Jag vet med säkerhet att jag inte har gjort det.

Däremot tar jag inte bort någon som av någon anledning har en annan åsikt än vad jag har i mina flöden. Jag tar gärna diskussionen och uppmuntrar till debatt. Det är först om det blir trakasserier, osakligt eller personangrepp som jag modererar mitt flöde. För mig är det lika glädjande online som irl om någon vill lufta sina åsikter och få mig att se saker ur andra perspektiv. För vem är jag att ha rätt glasögon på mig?

Vän till vänners vänner

Jag vet också en hel del som är restriktiva med vilka de tillåter bli en kontakt eller en vän. Bl.a. för att de inte vill visa vem de själva är som privatperson men också för att slippa scrolla och sålla i sitt flöde. Jag respekterar förstås deras val. Samtidigt funderar jag på varför? Vad är det som gör att de inte vill visa sitt sanna jag? Faktum är att vi aldrig ser ”alla” våra vänners inlägg. Vi styr i stort vilkas inlägg vi ser mest av.

Jag har favoritmarkerat några av mina närmaste vänner för att säkerställa att jag alltid tar del av deras inlägg. Sen går jag med jämna mellanrum igenom min vänlista för att se vem det är jag har missat på ett tag. Besöker deras sida och ger en kommentar eller en tumme upp. Det brukar generellt generera att jag ser mer av den personen framöver, samt får mer återkoppling på mina egna inlägg.

IRL och URL är ganska lika

Med andra ord, det är precis som i verkliga livet. Några vänner/bekanta var det länge sen jag hade kontakt med och andra pratar jag dagligen med. Vi väljer själv vilka vi umgås mest med. Ibland stöter vi på någon på stan eller kanske på en tågstation eller på flygplatsen vilket påminner oss om inte bara den individen utan andra gemensamma kontakter.

För mig är alla mina vänner och kontakter värdefulla. Jag blir inspirerad när jag ser ett inlägg från någon jag inte hört något från på ett tag. Visserligen kanske jag inte längre påstår att vi är vänner, men någon gång har våra vägar mötts och jag har uppskattat var och en av dessa möten. Några har jag t.o.m. blivit mer vän med genom den digitala kontakten än tidigare. Genom kommentarer och uppmuntran som var oväntad blir jag glad och bryr mig automatiskt tillbaka. Det är så enkelt.

Jag fortsätter gärna mitt liv med många kontakter, vänner och digitala röster – livet blir mer på det sättet. Mer av intryck, mer av åsikter och mer av tankar. Tankar som utvecklar mig och förhoppningsvis även de jag kommunicerar med.

Öppna upp ditt digitala liv – för det är min fulla övertygelse att det blir berikat.