Om rätten att alltid få uttrycka vad jag tycker!
Det här helgen har jag varit upprörd många gånger. Självvalt på sätt och vis – nyfiken som jag är. Debatterna som snurrar runt virtuellt är många och ibland komplicerade i sin natur. Det är många, många debattörer som är så otroligt övertygade om att de har alla kort på sin hand och absolut inte vill bli synade. Då är det bättre att anklaga motspelarna för både det ena och andra.
Jag bara undrar, var finns ödmjukheten och respekten för att andra kan sitta med andra kort som ger andra förutsättningar och är just den motspelarens sanning?
Jag vill börja med att ge er en bild av en FB-konversation som jag deltog i under helgen. Den började med att en av mina vänner lade ut en länk till en artikel utan kommentarer.
Som sagt, nyfiken som jag är läste jag artikeln. Om Dahlman som skrev texten har rätt eller fel låter jag vara osagt. Jag kunde dock reflektera och fundera på hans åsikter och utifrån hans sätt argumentera t.o.m. förstå hans beslut.
Så här ser de första kommentarerna ut efter inlägget:
Vilken. Jävla. Tomte.
Vad är det för kommentar? För det första, menade han skribenten till artikeln eller min vän som delade med sig? I det här läget suckar jag mest och tänker tyst för mig själv, ja men… måste du bara skicka glåpord istället för att argumentera vad som gör dig upprörd?
De andra två är något bättre – förutom att jag inte kan förstå hur det i texten kan märkas om författaren har varit på en Pridefestival eller inte.
Sen följer mitt första inlägg i debatten. Jo, jag funderade på hur Dahlman vågade sticka ut hakan som han gjorde – för det känns verkligen som om det idag finns tydliga vindar för vad som är politiskt korrekt att tycka och inte. Och du får absolut inte kritisera eller ifrågasätta HBTQ-rörelsen och deras aktiviteter. Speciellt inte under Pride-veckan.
När en annan person ger sig in i diskussionen blir han kallad både nättroll och trångsynt av herr ”Vilken.Jäva.Tomte”. Argumenten uteblir fortfarande. Nu är det hårda ord och djupa suckar för hur någon annan kan vara så dj…a dum i h…et.
Det är inte slut än.
Herr ”Vilken.Jävla.Tomte” erkänner i slutet att han inte har några fakta, bara åsikter. Åsikter om hur andra tycker och om hur andra ansluter och diskuterar i tråden. Nu är den trångsynte inte bara det utan även korkad.
Avslutningsvis
När vi väl släpper på alla ventiler kommer fler som vågar vara stora i orden och ganska dömande – vad sägs om att kalla Dahlman rädd och skitnödig?
Jag är fascinerad, upprörd och bedrövad på en och samma gång. Hur kommer det sig att vi alltid är så uppfyllda av vår egen förträfflighet att vi inte ens vill ta debatten utan viftar bort den med att de andra måste vara totalt korkade?
Jag ser fler och fler uttalanden där vi befinner oss långt ifrån varandra. Samtidigt ger vi oss själva rätten att klanka ner och förtrycka för vår goda sak. För det är klart att vi alla utgår från att vår sida är den goda.
Nätet är överfyllt av artiklar med starka åsikter
Samma helg läser jag artiklar om vad vi behöver tänka på innan vi väljer sida i Israel- och Palestinafrågan. Det är snart val och artiklar om FI kan se ut så här, eller också kan vi läsa om skatterna på det här sättet. När vi ändå är inne på det – det är lika bra att slänga in en artikel om jämlikhet och manlig och kvinnlig representation.
Nätet är överfullt av artiklar som är lätta att dela med sig av, som alla utgår från någon form av ståndpunkt. Oftast är dessa artiklar välformulerade och fyllda med argument. Men när vi släpper ut det för allmänhetens tyckande så klarar vi inte längre att hålla en nivå som innehåller respekt och acceptans.
Respekt och Acceptans
Nej, du behöver inte tycka likadant, du behöver inte förstå, men du behöver acceptera att andra kan ha en annan åsikt. Respekt är något jag tycker att man bör förtjäna och det gör jag genom mitt beteende. Alla dessa tyckare som skickar osmakliga omdömen om andra debattörer har för länge sedan förlorat min respekt och inga riktiga argument skulle längre bita på mig.
Jo, jag accepterar att någon tycker annorlunda än vad jag gör. Men jag behöver inte respektera dig utifrån hur du beter dig. Det är t.o.m. så att normalt skulle jag vilja veta varför du tycker som du gör och mer än gärna föra en dialog med dig.
Min fråga till dig är: Har vi ALLTID rätt att uttrycka vad vi tycker? Eller kanske ännu hellre, BORDE vi ALLTID uttrycka vad vi tycker? Rätten kanske vi har, men bara för att jag tycker att någon är helt korkad, behöver jag inte berätta det!!!
Jag måste börja med att säga att jag har ett namn. Du behöver inte raljera över mig som Herr Jävla Tomte. Jag står för vartenda ord jag skrivit.
Att jag kallar författaren till texten, dvs inte ”din vän som lagt upp texten”, för jävla tomte beror på textens innehåll. I texten uttrycker han inte bara åsikter, utan anklagar också Pride-festivalen för diverse saker, ex att vara en fest för vänsterextremister och att den hotar kärnfamiljen. Var i texten hittar du belägg för sådana påhopp? I mina ögon är man en tomte om man inte klarar av att belägga den typen av åsikt. Om man ens kan kalla den för det.
Vidare; du kan givetvis inte ha koll på att jag tidigare stött på denne individ jag kallar för nättroll/trångsynt i andra trådar på Facebook. Förutom genom det uppenbara att jag skriver ”samma visa varje gång man ser dig…”. Det hade annars gått bra att fortsätta läsa i tråden då samme individ förklarar att hen bara gillar att röra om i grytan. Att hen inte alls har några direkta åsikter om frågan. Och att hen vid flera tillfällen kör den klassiska ”politisk korrekt”-argument, ett argument som du också för fram och som jag ställer mig högst tvivelaktig till. Man får absolut ha vilka åsikter man vill. Men att som mothugg skrika ”PK!!!” så fort någon säger något annat kan väl knappast räknas som ett vettigt debattklimat heller? Jag tar debatter med jämna mellanrum, ibland på FB ibland på Twitter, att skrika ”PK!!!”, skräna om vänsterextremism och ”HBTQ-lobbyn” är typexempel på hur sk nättrolls retorik ser ut. Att du också ”missar” att ta med individens ”Jag gillar att provocera fram dolda sanningar” som är skrivet precis innan mitt svar ”Då har du inget att hämta”, var ju också tämligen lägligt.
Överlag är min ståndpunkt så här; du får tycka vad du vill. Du får uttrycka den (inom lagas ramar såklart) hur mycket du vill. Men du kan aldrig kräva att jag håller med om den. Att klanka ner på hur folk debatterar, för att sedan skriva två-tre korta inlägg i tråden och för att slutligen raljera över hur andra debatterar på en blogg känns trött. Du klagar på mitt sätt att diskutera på Facebook? Du säger att mina argument uteblir? Du frågade mig i tråden vad jag ansåg vara ett skämt i texten, som du kanske ser svarade jag dig? Jag kopierar in mitt svar, så att det inte kvarstår några frågetecken:
”Och Lena, han skriver om att det skulle vara en tillställning för vänsterextremister som hotar kärnfamlijen? Det handlar inte om ”främmande” det handlar om påhopp han saknar belägg för.”
MVH Herr Jävla Tomte
Hej Jonathan
Det är bra att du står för vad du tycker – det är något som jag respekterar. Men personligen har jag ingen anledning att hänga ut dig om du som här, inte själv gärna vill visa vem du är. Det kan ju uppfattas som att jag är en elefant i en glasbutik som ”raljerar” över andra debattörer. Men för mig var det här ett bra exempel på hur det kan se ut i trådar som uppstår från artiklar med starka åsikter. Det fanns över helgen fler liknande trådar, jag valde den här som ett exempel.
Å ena sidan tycker jag att det är bra att en och annan vågar sticka ut näsan och ha åsikter som bränner till. Å andra sidan är jag själv mer försiktig med vad jag publicerar i den digitala världen. Ibland sticker jag ut och tar avstamp i något jag brinner för. Men jag vidhåller att det betyder aldrig att andra med motsatta åsikter har helt fel eller är korkade.
Att skrika ut om politiskt korrekthet kanske kan uppfattas som en mindre bra debattklimat. Fler än jag har säkert ändå sett att när vissa saker debatteras är det på någotvis bara rätt att utgå från ett håll. Det är ofta känsliga ämnen som t.ex. hbtq-frågor eller rasism eller religion. Åtminstone utgick jag från att det var ursprungsartikeln som diskuterades vara icke-PK och inte trådens kommentarer.
Mina ”klipp” var mindre för att censurera och mer för att visa på. Hur du och någon annan i tråden tidigare har stött på varandra menar jag är irrelevant utifrån avsikten med det här blogginlägget. Det är min åsikt att språket och påhoppen är på en nivå som jag uppfattar som otrevliga och ledsamma att läsa. Och det får mig också att undra om det är fler än jag som undviker att ge sig in i debatten, just för rädslan att bli påhoppad med glåpord.
Avslutningsvis – jag frågade aldrig om vad som du tyckte var ett skämt.
Det var mer ett konstaterande (från min uppfattning av inäggen) att när någon upplever att andra har ”främmande” eller ”avvikande” uppfattning så är det lätt att peka finger. Även om hen är förespråkare av just rätten att få tycka, tänka och vara som du vill.
Jag tycker också att du FÅR uttrycka din åsikt hur mycket du vill. Och är lika överens med dig om att det inte betyder att vi behöver bli ense. Men frågan är om vi ALLTID behöver uttrycka vår åsikt?
Jag kommer svara på två saker här; när det kommer till känsliga ämnen som ex HBTQ-frågor och rasism (som du nämner ovan) anser jag att det bara finns en väg in som är ”rätt”, dvs att alla är lika mkt värda. Tar man sig förbi den spärren kan man diskutera. Problemet med PK-kastandet är att individer som jag stöter på, och som använder sig av detta debattsätt, sällan klarar sig förbi den spärren. I min värld är det inte fult att vara PK så länge PK står för att stå upp för allas lika värde. Att inte tycka som gängse man är en annan sak. Men det är sällan det personer som skriker PK i negativt syfte syftar till. De använder det som skydd när argument tryter. Titta igenom tråden igen, jag blir kallad hycklare och att jag saknar belägg, kallad för att tillhöra någon HBTQ-lobby och PK. Jag vet inte om du anser att det var bra argument mot mina åsikter. Kanske. Du lyckas ju iaf måla upp den ena sidan av debatten, den jag tillhörde, som ”elaka”, men missade helt den andra, är inte det intressant? Dessutom, du såg inte bilden som lades upp i tråden?
Och som nummer två: din sista fråga ”behöver vi alltid uttrycka vår åsikt?”. Är inte det en intressant fråga utifrån artikeln som delades? Det tycker åtminstone jag. Av vilken anledning kände sig skribenten nödgad att yttra sin åsikt och sina påhopp? Det är väl bara att tacka nej? Festen är ju uppenbarligen inte hans, frågan är inte hans. Varför då ens spy galla över den? Strunta i den. Så, visst blir det paradoxalt när det kommer till att fråga mig om min åsikt var viktig att vädra, när frågan från början borde vara; varför i helvete skrev skribenten sin?
*ler* Ja, jag sitter faktiskt här och ler. Jag tror nämligen att vi tycker mer lika än vad som har framkommit hittills. Det är svårt att uttrycka sig i skrift, få har förmåga att verkligen få igenom sina åsikter med emfas. Personligen är jag mycket bättre muntligt än skriftligt – där kommer nyanser och undertoner mer till sin rätt.
Åsiktsmässigt menade jag inte att utmåla dig som ”elak” – mer att du höll en hård ton som i mina ögon gjorde att jag förlorade förtroendet för det eventuellt relevanta du skrev. Alla artiklar som sticker ut på den ena eller andra kanten triggar ofta igång debatter av det här slaget. Artikelförfattaren kunde självklart ha valt att låta bli – helt riktigt. Jag vet inte riktigt vem han är eller varför han kände sig nödgad att offentligt försvara sitt ställningstagande. Kanske han gjorde det just därför att det inte är riktigt PK att inte ställa upp på Priden om du får en förfrågan. Som framgick i tråden så är ju nu mer alla riksdagspartier representerade, det liksom är självklart att skriva under värderingarna som Priden står för. (btw, vilket jag gör).
Att du blir kallad hycklare är lika illa som många av de andra personliga påhoppen som flödar i liknande trådar. Jag skulle bli otroligt upprörd om någon kallade mig för hycklare. Frågan i mitt bloggartikel var inte direkt ställd till dig (en av anledningarna till att jag inte visade vem du och de andra är) utan mer allmänt hållen. Bara för att det är lätt att tycka idag, måste vi göra det och måste vi göra det genom att smutskasta andra, oavsett om det är i ursprungsartiklar eller i FB-flöden. Min uppfattning är dock, att det fortare spårar ur och blir okvädesord i forum där det är snabbt att kommentera, eller som här, på FB.
Jag hoppas att du tycker att du har fått komma till tals och att du också kan se att jag förstår att jag har färgade glasögon när jag ser och läser saker, men precis som du och många andra, har jag inte ett ont uppsåt utan faktiskt vill förstå varför och hur.
Tack Lena!
Jag har också förundrats många gånger inför tonen i kommentarer på nätet. Här finns ett uttryckssätt som jag – gudskelov – aldrig mött i verkliga livet. Uttryckssätt som effektivt tar död på något som skulle kunna bli en intressant debatt med deltagare med olika ståndpunkter, men som i stället blir en snabb avrättning av dem som levererar åsikterna.
Det finns ju trådar som är betydligt grövre än ditt exempel, men också den här får mig att fundera över själva retoriken. Vad är viktigast för kommentatorerna? Att föra en diskussion eller ta chansen att få ge luft åt sina åsikter? I senare fallet ofta under påhittad signatur.
Jag tror på god ton och respekt i ett samtal, inte som tjusig kosmetika i retoriken, utan som ett redskap för att faktiskt vilja förstå varandra. Men förståelse kanske inte alltid är det som eftersträvas?
Tack för att du rätar ut vad jag egentligen ville säga med det här inlägget. Viljan att förstå och en god ton som gör dialogen så mycket mer givande. Tyvärr tror jag att du har rätt i din sista fundering – om förståelse är det som eftersträvas – alldeles för ofta så är det nog inte så.